Aftonbladet – 26 november 1841, sida 3

som jag tror mig kunna kämna mer än någon annan; men som ej duga att sätta på papperet, ehvarker en clair eller en chiffre. cFrågar Ers Exellens min tanka om Prins aPonte-Corve, så svarar jag uppriktigt: att jag eför honom har en obegriplig stor högaktning, ej allemast som statsman ock fältherre; men som dygdigoch ädel man. Fog populi, vox Dei. Hela Tyskland och hela Frankrike hafva dennmaj etanka. I sin enskilta lefnad är han här ett: verkligt exempel utan efterföljd. God man) god far, god vän, god förman, är han älskad! caf allt kvad som omger honom. Btt slags inedepedenee i sitt varelse-sätt har troligen gilvit kanledning till misstankan, att han är mindre väl hos Kejsaren. Jag har dock flera gånger asett dem tillsammans, utan att se anledning till edenna supposition. Att ham är verkligen högaaktad af Kejsaren, veta alla. Nu har jag sagt allt hvad jag vet om Prins Ponte--Corvo — eallt hvad jag gjort i anledning af Mörners etourederie. Jag har varit ett slags diplomat här, jag ehar således agerat en consequence. I Sverige! eblir jag simplement Friherre Wrede, och min eröst ger jag åt den mest förtjente. — — — Alskrift af ett bref från grefve Wrede af den; 16 Juli 1810. sn attaque på ögonen nödgar mig inställa eden hastighet, hvarmed jag hittills gjort min resa, och derföre afsänder jag nu med Kurir cBaron Lagerbjelkes depåcher. Så snart Baron aMörner var afrest från Paris underrättade jag cgenast Baron Lagerbjelke om Mörners undereliga beskiekning och hvad jag gjort för att följa adenna saken på spåren, Jag lemnar derhän, com Sveriges politiska ställning tillåter att välja en fransos till thronföljare; men att välja em eman utan personlig försjenst är att teckna vår dödsdom som stat. Ers Fxellens täcktes förelåta min öppenhjertlighet: af alla som möjligenj ckunna komma i fråga till thronföljden, anser. jag Prinsen af Augustenburg för den minst kpassande; jag har umgåtts med menniskor, som känna honom personligen, och mitt omedöme är ej på höft, — — (Slutet följer.)