Aftonbladet – 26 november 1841, sida 2

jag hade bört sägas, att han uti kriget hade utmärkt sig, oeh jag ville visa Wetterstedt vänskap. Således skaffade jag honom Kenungens tillstånd och han reste till Upsala, för att återkomma söndagsafton. Lördags afton affärdades kabinettskurir med brefvet till Kejsar Napoleon. Trött efter arbete, som nu varat nästan tre dagar, sade jag vid bortgången från kansliet till Statssekretevaren Järta: I morgon skall jag sefva länge, och singenting göra hela förraiddagen. — Det är Ers Excellence icke säker omx, svarade han; — och riktigt var det sagdt; ty klockan Y söndagsmorgon blef jag väckt af Majoren Baron Anckarsvärd, affärdad af Baron Lagerbjelke, för att förekomma om en dundrande note, som skulle inlemnas af franske Charge daffaires, för att förklara, att Kejsaren ansåge sig i krigstillstånd med Sverige, derest icke engelske Charge daffaires Forster inom fem dagar lemnat Stockholm. Knappt hade jag genomläst Lagerbjelkes jemrande depåche förrän franske Charg daffaires Desaugiers anlände och uppviste de befallningar han erhållit. Jag svarade: det jag öfver hans andragande skulle inhemta Konungens yttrande; reste äfven genast till Haga; Drottningen befallte mig till middagen. Ehuru jag annars är nog mästare öfver mig, för att icke låta märka sorg cller oro, syntes Jag nu nedslagen. De närvarande satte det på räkningen af Kronprinsens död. Den hade väl sin del deruti; men trötthet, sömn och bekymmer öfver franska noten lade så råga på målet, att jag låg urder7? Allt hvad vidare hörer till Forsters resa hör ej hit. Att den inom den utsatta tiden skulle äga rum, derom blef Lagerbjelke underrättad med den kurir, som öfverförde dubbletterna. Anckarsvärd sade, att det borde vara han, emedan han icke under annat vilsor åtagit sig hbitresan. Således var Mörner på 2 att icke komma till Paris; men han kom ÅA ens med Anckarsvärd, och de reste tillsammans miåndagsafton.