Aftonbladet – 26 november 1841, sida 2

Då Konungen skref till Prinsen af Augustenburg för att tillbjuda honom succesionen efter sin broder, valde Hans Maj:t till brefbärare Öfverste!ieutenant Holst, salig Kronprinsens Adjutant, ty — sade Konungen — han kan, bättre än någon annan, öfvertyga Hertigen derom, att des broder icke blifvit i Sverige förgifven. Några dagar efter Holsts afresa sade Wetterstedt till mig i Platens närvaro: dför att vara säker patt Hertigen tager emot, vore det väl bäst att skicka baron Platen till honom, oeh han sär färdig att resa. — Konungen, svarade jag. skan icke skicka något Statsråd såsom kurir. pDet är under dennes värdighet. När fråga blir patt emottaga Hertigen, då bör Platen ihågkomsmas. — Sker det icke snart, sade Platen, så är det för sent. — Wetterstedt invände, att man borde skicka en svensk, och att Holst icke vore att lita på såsom Norrman, — Då Herrarne häromdagen, svarade jag, beviljade honom ;en större pension, än någon svensk -fått, beorömde de hans pålitlighet., Detta misslyckade försök afskräckte icke. Några dar derefter, sedan Statsrådet var förbi, kom Wetterstedt med H. E. gref Essen emot mig. för att öfvertyga mig om nödvändigheten att till Hertigen af Augustenburg skicka en svensk, och att den svensken borde vara Piaten. Jag svarade, alt jag icke ansåg det nödvändigt; men för att tillfredsställa deras samveten, så kunde ju vi alla tre gå tillsammans in till Konungen och inhemta dess nådiga vilja. Vi begärde och fingo företräde, uti hvilket jag sade hvad grefve Es Sen och baron Wetterstedt åstumdade; att jag för min del fann det onödigt, sedan Hans Maj: Bjort ett så godt val af brefbärare som det a Ofverstelieutenanten Holst; men skulle Hans Maj:t finna att Holst behöfde vaksamt öga, så kunde icke någon så betydande man som ett Statsråd sändas, i synnerhet då man icke hade nå got uppdrag, honom värdigt att lemna. Behöf.