Aftonbladet – 26 november 1841, sida 1

att expediera. Herrar Chemici och nödiga estafetter. Sent slöts denna bekymmerfulla dagen. Morgonen deruppå fann jag Baron Adlersparre i Konungens förmak. Han hade ej ett så bedröfvadt utseende, som jag förmodade. Han kom då från Konungen och hade öfvertalat Hans Maj:t att utse Hertigen af Augustenburg till sin broders efterträdare. Nedkommen uti statsrådet förklarade Konungen oss sitt beslut. Alla tillstyrkte det; dock föreslog Adlercreutz Hertigen af Oldenburg) emot hvilken verkligen ingenting var att invända, utom hans förbindelse med Ryssland. Jag sade, att jag icke kände Hertigen af Augustenburg, men han var broder af en älskad och saknad Herre; hade tvänne söner, således allägsnades :tankan om en thronledighet, och han var så obetydlig att vi för dess val icke skulle råka i träta med någon annan makt. Brefvet till Kejsar Napoleon skulle likväl afgå; men så ställas, att det skulle utmärka Hertigen af Augustenburg såsom den der önskades och — NB på Baron Platens enträgna begäran, — så, att det afvände al tanka om valet ef en fransk General. Wetterstedt satte upp brefvet. Det var af följande innehåll och jssterades d. 2 Juni. Baron Adlerbeth, eburu äfven så stor hushållare för Kronan som för sig sjelf, påstod atl ändtligen tvänne kurirer skulle sändas, hvarmed den med dubbletterna borde sändas öfver Pomern, för att icke löpa fara att uppsnappas af Danskarne. Delta Baron Adlerbeths bekymmer lade grunden till Prinsens af PonteCorvo val, som nedanföre skall berältas. Thorsdagsafton kom tidningen om Prinsens död till Upsala, och fredags eftermiddag stod Baron Otto Mörner uti kabinettet. — Ifans tillkommande svåger, :Hofkansiern, begärte för horom tillstånd att. få afgå såsom kurir till Paris. Han hade varit i Frankrike, kände Duroc och skulle he!t säkert uträtta stora saker för fäderneslandet. Derå räknade jag väl icke stort; men j