Aftonbladet – 26 november 1841, sida 1

att sådane borde nedsändas från Stockholm. Jag föreställde förgäfves, att man derigenom skulle gifva anledning till era tro, som kunde hafva ledsamma följder. Jag bad då, att man skulle skicka någon från Lund, för att åstadkomma mindre uppmärksamhet; men blef öfverröstad. Berzelius och Pontin skulle resa, och följden af denna resa blef s— den oskyldige Grefve Fersens mord! DR riges politiska ställning, som satte oss ur stånd att riktigt lita på någon annan makt. Jag föreslog, att konungen skulle skrifva till Kejsar Napoleon, och begära hans råd i anseende till thronföljden, för att intressera honom till dens försvar, som blef vald. Det bifölls allmänt, och Rosenstein ville icke låta detta tillfälle att smickra Weiterstedt gå sig ur händerna. QÖch då bör — sade han — vår bästa negotiatör skickas till Paris. Baron Wetterstedt är den ende, som kan göra riket denna vigtiga tjenst. Jag lät det falla första gången; men då han kom igen andra gången, svarade jag: Först är icke fråga om underhandling, utan om brefs afgilvande; sedan har Konungen ministrar vid Franska hofvet; så är Hofkanslern nödvändig hemma; och sist frågas Herrarne till råds om saken, icke om sättet att utföra den. Härmed afstannade frågan. Midt under våra öfverläggningar kom den förargelige franske Charge daffaires Desaugiers och plågade mig med sina klagamål öfver handel med England. Med möda blef jag honom qvitt och fick afsluta hvad som var i fråga. Jag bör anmärka, att Wetterstedt och Järta voro de ifrigaste för alt få Berzelius och Pontin -afsände. Efter slutad rådplägning gick jag upp till Konungen, för att afligga underdånig berättelse och emottaga Dess befallniugar för morgondagens statsråd. Aftenen tillbragtes på kabinettet, för