Aftonbladet – 26 november 1841, sida 1

Ilrozo försorg om Herren. Han brast ändtligen at i en häftig gråt och blef sedan något stillare.:! Jag bad då Hans Maj:t tillåta Statsrådet att ta-! sa de för ögonblicket nödiga anstalter, på det: han måtte tillbringa det öfriga af dagen utan be-: svär. Det bifölls. Jag öfverlemnade Konungen! läkarnes händer och afträdde. I förmaket fann! jag Öiverstekammarjunkaren Friherre Claös Fleming och bad henom följa mig till Drottningen,! som var vid sin toilett, men ändå tog emot oss, ! emedan jag sade, att mitt ärende var al vigti-: saste beskaffenhet. Hon tänkte på ingenting! mindre än den händelse jag hade att berätta,:! och hade hela förmiddagen sysselsatt sig med en; kostym för hoffruntimret under khofvets vistan-, de på Drottaingholm och Haga, som då tilltänk-! tes. Jag sade henne: Jag kan gifva Ers Maj:t den tillfredsställelsen, att Konungen mår väl, sehuru jag nödgats lemna honom den bedröfliga tidningen, att!Kronprinsen ej mera är till. Hennes förundran öfver en så oförmodad tidning var stor. Hon ville genast gå upp till Konungen; men vi bådo henne västa intill dess Konungen! hunnit något hemta sig. Jag begaf mig derpå hem, der jag fann för mig Siatsråden Rosenblad, P:aten och Adlerbeth, Hofkanasleren Weiterstedt, Statssekreterarne Rosenstein, Järta, Börtzell. Adlercreuls, nommå Conseiller dEltal apres Ad-: lersparre netait pas en ville. IM revin! dans la; nuit. Rosenstein, som: Låller af att perorera och som vill ersätta med fraser hvad som fattas honom! i styrka, hof upp sin röst och sade: Låtom Oss nu alla vara vänner och glömma allt gammalt Till hvilken talar du — sade jag — jag har ingenting hvarken att förobrå mig eller att glömman Förmiddagen blef intet annat afgjordt, än att Prinsens döda kropp skulle af kemister undersökas, för att utröna om han vore förgifven, och