Aftonbladet – 25 november 1841, sida 2

utplåna ur min själ bilden af den jag har så många skäl att värdera. Blott med Allard kan jag finna mig lycklig, och om min tant ej bifaller denna böjelse, ger jag aldrig min hand åt nåson annan. — Hvilka romangriller! hvilken otacksambet mol mig, som är 1 din mors ställe, och ämnat dig till min enda arfvinge! aDet smärtar mig djupt, att jag i denna saken ej kan efterkomma tanis Ösmskningar oech visa den tacksamhet, jag så lifligt känner; men hvad hr Vol-au-pues angår, nödgas jag ännu en gång förklara, att mitt beslut är orvggligt. Under bittra förebråelser lemnade tanten rummet och gick, att för den missgynnade skalden berätta förloppet af sitt samtal med Aline eeb dess bestämda nekande att tillhöra bonom. Att tvinga sin systerdotier till denna förbindelse, afsade hon sig likväl, men försäkrade, i vredesmod, att Aline ej skulle få ärfva henne; förr ville kon skänka alltsammans till Suzette. Hon hade ej förr utsagt detta ord, än poeten gillade hennes tanka, med tillägg, att Suzette verkligen var både vackrare och älskvärdare, att hon intog allas bjertan, och att han, uti sitt, alitid föredragit henne. Att han visat Aline företrädet, kom blott deraf, att hor. var tantens nära anhörig, och att, om hans välgörerska så behagade, vore han färdig att, med tillbjudandet af sin hand och sitt hjerta, försäkra Suzette om le känslor, ban verkligen länge hyst för henne. Hon vore honom dubbelt dyrbar, då hon gjort ig förtjemt af deras, gemensamma beskyddarinsas välvilja, och han omfattade med nöje denna lan, emedan ban så länge vant sig vid det lada hoppet, att tillhöra tant Rosinas familjrets, att det nu skulle för mycket smärta hoom att öfvergifva det; han vågade derföre bönalla att den, som en gång gifvit honom så smick-! ande förhoppningar, täcktes lika godhetsfullt arveta på deras fullbordan genom denna nya plan, 1 t