Aftonbladet – 25 november 1841, sida 1

TANTE ROSINA. ) VILI. Aline hade med innerligt nöje emottagit Su26tte, ansåg henme som en syster, och glad att kunna visa sin erkänsla, använde hela sin förmåga att skingra Suzettes sorgbuadna sinnesstämning. Hon fann den så naturlig vid förlusten af en öm mor, och då henmes eget hjerta nyligen erfarit demna grymma saknad, visade hon så mycket ömmare deltagande för Suszette, som, af naturen öm oeh känslig, skulle varit tacksam för detta tröstande medlidande, och med hela sin själ fästat sig vid Aline, om hon ej i henne tillika sett en lycklig rival. Hon förebrådde sig ofta att så liknöjdt emottaga bevisen af Alines vänskap; hen föresatte sig att högre värdera den, att gå dem ädla flickans hjerta till möte, men på djupet af hennes eget låg alltid svartsjukans giltiga frö och tillintetgjorde alla hennes bästa föresatser. Eugene hade, som Suzettes förmyndare, å hennes vägnar antagit den geda tant Rosinas välvilliga tillbud, och Suzette lydde stillatigande hans råd. Hen var värnlös och ägde ingen utsigt för sin framtid, men, ack! huru djupt saknade hon, Midt i de lysande salarne, sin tysta hydda, sin enslighet, sina drömmar vid hafsstranden, och hoppet att genom frånvaron öfvervinna sin känsla för Eugene! Dasligen såg hon honom nu, och dagligen kämpade hon nya strider med sitt hjerta. Stoltheten kom henne väl stundom till hjelp, när kon såg den dyrkan Se N:o 271, 272 och 275.