Aftonbladet – 25 november 1841, sida 1

Eugene hembar åt Aline, men ett enda vänligt ord af den älskade festerbrodern, någon liter uppmärksamhet från hans sida, och genast klappade hennes hjerta lika oroligt som förr. Hop. pet ville så gerna insmyga sig der, för att selan lemna rum åt smärtan af en bedrager väntan, Suzette var, som jag redan nämnt, ovanlig! vacker, och hade äfven detta behagfulla väsende, hvilket ej alltid är en följd af uppfestran, och ofta träffas hos menniskor, som för öfrigt ej äga någon bildning. Den sedmare saknade Suzette ej alldeles; hon hade läst goda böeker och i sin mors och Eugenes sällskap lycklig! utveeklat naturliga anlag ; men hvad som 6 kunde finnas hos henne, var sällskapston och talanger, och att meddela henne detta, var Alines gladaste sysselsättning. Hon lärde henne spelg oeh sjunga, hon valde åt henme angenäm oehb nyttig lektyr, seh Bugåne gaf dem båda undervisning i att måla. På detta sätt var Suzette allt mer och mer sysselsatt, och det blef fö: henne den verksammaste förströelse ifrån de sorgliga betraktelser, åt hvilka hon så gerna öfverlemsade sig. Tant Rosina hade således inom hus en liten målare-akademi, öfver hvilken man tillbörligen lemnade henne presidium, och hvars instiftande gaf Vol-au-nues ämne till det mest svassande skaldeqväde. Antingen det var af naturlig fallenhet, eller begäret att i någonting besegra Aline, men Suzette utmärkte sig i den vackrs målningskonsten, gjorde verkligen heder åt sir lärare, och sted i serdeles gunst hos tant Rosina, alla talangers förklarade beskyddarinna