honom, hvilket han var fullt öfvertygad, att tant med sin skarpsynta och allt-omfattande blick längesedan blifvit varse. Hufvudskälet för henom vore dock alltid, att genom denna förening så mycket närmare tillhöra sin dyrkade välgörarinna, och till tacksamhetens band äfven förena slägtskapens. Denna lycka skulle beständigt utgöra hans högsta sällhet, och var den egentliga grunden till hans böjelse för Aline. Man ser, att han viste slugt begagna sig af tant Rosinas svaga sida: ej under då, om ibland alla planer för hennes verksamhet Alines giftermål med poöten var den, sem hon helst önskade att bringa till fullbordan. (Slutet följer). —tltLL —