Aftonbladet – 24 november 1841, sida 1

Mitt tycke. Okonstlad, anspråkslös och god, Med glädtigt sinne, ungdomsmod, I seder blygsam som en qvinna Men rask i handling och beslut: Just sådan ser den yngling ut Som skall mit hela tyske vinna. Han får ej vara egenkär, Ej tro att han ett snille är, Och ej med ytligt snille blänka; Han får ej låtsa vara lärd Men vara klok och älskansvärd, Den man jag vill mitt lycke skänka. Han måste vara just som jag, Till lynnet jemn och glad hvar dag, Och, framför ailt, ej tillgjord vara; Men öm, förtrolig, hjertlig, fri, Ej visa köld, ej jalusi Den, jag milt tycke vill förvara. Men säg, tror ni det finnes än En man lik denna teckningen? Jag tviflar sjelf derpå rätt mycke; Och derför tar jeg mitt parti, Att vara och att blifva fri, Och aldrig skänka bort mitt tycke. Beträffaride hennes beslut, att aldrig skänka sort silt tycke, kom nu minnet att framställa ör henne stranden vid Calais, Thibauds hydda och Eugenes, den räddande Eugenes, intagande vild. En liflig rodnad -målade hennes kinder och n lätt suck smög sig fram utur hennes brösts — Grymma Aline! gör ni ej ett undantag till lens förmån, som länge egnat er en odlad dyrsan, och som gynnad af er tant, kanske också yckligt gynnad af naturen, vet att uppfatta hela rt värde och föreviga det i sina sånger?