Aftonbladet – 22 november 1841, sida 3

MMMM neslandet, att der försöka sin bergning, då dö dens engel bergade honom till det fädernesland der ingen brytning af lycka äger rum, der det i lifvets stormar skeppsbrutne ändtligen når der lugna hamnen. Eugene talade med färdighet En gelska och Franska språken, läste väl, kunde nå got skrifva, men hade isynnerhet en afgjord bö jelse för att teckna. Thibaud skaffade homo blyartspennor, grofva färger och papper, näst: gång då han i staden försålde hvad fisket inbringat, och gossen sysselsatte sig beständigt at! teckna allt hvad har såg; hvarje tilldragelse ga honom ämne till en litea tafla; väggar, stolar bord, allt beklädde han med sina fantastiska bil. der, och det var med mycken ledsnad han lem nade denna kära sysselsättning för att wars Thibaud behjelplig vid fisket. Några, år förflöte nu lugnt; Eugene var elfva år, hade växt, blifvi starkare, vackrare och gladare. Aila som be sökte oss, beundrade hans ovanliga anlag för målning, och slutligen tog en sjökapten af våra bekanta honom med sig till Paris, der han fick inträde bland målare-akademiens elever och utmärkte sig sem en lofvande talang. Inom nåigra år gåfvo hans vackra arbeten tillräckligt underhåll åt deras mästare, och snart var hans inkomst så lönande, att han öfversände till oss små summer att förbättra vår boning, utvidga och försköna trädgården samt öka vår bjord. Min stackars Thibaud gladde sig så innerligt åt gossens Iramgång och goda hjerta, men fick ej länge njuta af vårt förbättrade tillstånd; hans helsa aftog allt mera, och tre år sedan Eugene lemnat oss, bade jag den outsägliga smärtan att förlora min älskade make. Kort efter sedan jag blef enka, besökte Eugene oss på några veckor och medförde många nyt