Aftonbladet – 22 november 1841, sida 2

KO CISSI IAS löd och Alires värnlösa belägenhet samt tillägg om allt hvad hon ärrade göra för den unga systerdotterns lycka. E:t par täcka rum möblerades smakfullt åt Aline, samt visades sedan för alla värmer och bekanta, hvilka ej underläto att prisa tantens välgörande omsorger. Att sjelf göra en resa till England, för att hemta Aline, var det enda hvartill tant Rosina ej kunde förmå sig, ty hon hade så svaga nerver, en medfödd, oöfvervinnerlig afsky för sjöresor, men hon skickade sin intendent och en gammal, pålitlig kammarjungfru, utrustade med allt som kunde göra resan lätt och beqväm. Hon väntade sedan med mycker otåligbet Alines ankomst, då hon med förskräckelse fick höra, att det fartyg, som från Dover till Calais skulle öfverföra hennes systerdotter, hade helt nära Franska kusten förolyckats under en stark storm, att endast få af besättningen kunnat frälsa sig, och att om Aline ägde man ej den minsta uppiysning. Förtviflad öfver denna olyckshändelse, som tillintetgjorde alla tantens många och vackra förslager, beslöt bon att sjelf resa till. Calais, der hon i grannskapet ägde ett geds, för att der göra alla möjliga efterspaningar, sedan hon likväl först af en ung konstnär beställt en tafla, föreställande en grafvård, upprest vid hbafsstranden, och tanten sjelf, som der i behörig sorgdrägt, prydde urnan med en blemsterkrans. Nu se vi tant Rosina med sin långa, magra figur, och sina stora, utstående ögon, utstyrd i en sirlig resdrägt, åtföljd af kammarjungfrur och betjenter, stiga upp i sin präktiga resvagn, till hvilken hon äfven ledsagades af en mängd bu