Aftonbladet – 20 november 1841, sida 3

Taglioni, svarade blott en röst inom honom: Det var engeln i qvinnoskepnad, sem jag drömde om första natten här; hon som kom sväfvande emot mig, öfver liljestänglar och rosenhäckar, — vidare, att han en vacker dag, utan tillåtelse eller farväl af fader eller moder, gick ombord på ett ångfartyg ech först satte foten i land i Store Petters stora stad; att han der såg Taglioni och brann, att han bjöd henne, intet mer och intet mindre, än sig sjelf, men att: då hon kallt och föraktligt afslog hans anbud, hoppade han i Newa-floden, och — blef åter till is. EPT ENE St Åre DOS DAN TpE ENDRE SPN Veten vidare: att den gamle sonlöse och djupt förkrossade fadren var flugan, som spisades af spindeln, och att hans flegmatiska gumma väl slutligen somnade, äfvenväl den natten efter sedan man fåft underrättelse om Agapeti sorgliga slut, men att kon vaknade med isgrått bår, och magrar och lättnar 7 marker i veckan, ech slutligen — att den gamle, lutande friherrns plilla Corenav blef en vanlig, modern stadsdocka, att denna oförsnörade, röd och hvita, glada, yra, lefnadslustiga, friska och frispråkiga varelse blef en hårdt åtsurrad, blek och mager, tunn och försigtig, tyst och inbunden stadsflicka af vanlisaste sort, hvarken af de allra bästa, eller de sämsta, utan af de vanliga, hvilket var det värsta af alltsammans! Ären j nu nöjda med slutet, j nyfikne? Eller viljen j hafva en sens moral, sådan som pappa Lafentaine alltid består den efter sina fabler? Nå väl, här är den: Blifven hemma i edra hus och hem, om dessa in ligga i den doldaste vinkel af verlden,j lyckige och lugne! Och låten de oroliga sträfva verlden omkring och söka den ro och den förnöjelse, som dock egentligen blott finnes i yttre lugn och inre tillfredsställelse. (Slut.)