Aftonbladet – 20 november 1841, sida 2

sopa gatorna och skyla två fula eller vackra fötter, men nästan afgjordt fula skoplagg, med fruutuimrens långa kläder — gick Corona med sm. korta klädning och sina syl!fid-lika fötter, ty vi ba nu sett, att äfven sylfider hafva dylika, fast de förhålla sig till andra fötter som rosenkneppar till stora utspruckna solrosor. De slätt sittamde silkesstrumporna, de nätt sittande skorna gåfvo gången något så dansande, att mer än cn, kom ihåg det under, de så nyss från scenen sett. Olsson, i sitt hvita livr6 med röda reverers och obeskrifligt granna snören, sin äfvenledes trehörnige hatt, ech den antika formen på ailt utom det rödbruna bondpojk-anletet, utgjorde tredje bladet i denna förvåning väckande väppling. Och hög grad af förvåning väckte äfven detta trifolium antiquum hvar det skred fram; ty hvem som mötte, hvem som gick förbi, stannade och — gapade. Det var icke nigot föråldradt, förlegadt, afsigkonmet,l uggsliten ech dammigt, det var tvärtom något, som liknade figurerne på en skön ock fullkomligt väl bibehållen gammal målning. Det var något så friskt, så bjert i koloriten, något likasom uppståndet, på nytt lefvande och innerligen förnöjdt med sig sjelft och hela verlden, tv aila tre individerne sågo så högst belåtna ut och visst icke oroliga öfver det uppseende de väckte, som ingen de.sutom märkte mer än friherrn sjelf, och han tröstade sig med att yttra: Ser du, min lilla Coroma, huru folk gapa på mig. Det år måhönde gamla bekanta, som känna igen mig, fast Jag icke mins dem.x . i Och på detta sätt gjorde friherrn och hans unga dotter sin Eriksgata öfver Riddarhustorget,