Aftonbladet – 20 november 1841, sida 2

Myntgatan, Mynttorget och en del af Norrbro, hvarifrån friberrn förgäfvas kikade efter monumentet, hvars inskrift började med: Denna brobyggnad ete., och der han icke litet förvånades öfver så väl Strömparterren, som Bazaren, hvilka vuxit upp från intet på dessa få års. Ankommen till den sednare, steg han dristeliga in i hr Bonniers bokhandel, och sade till den unga mannen, som der gjords les honneurs,: eHör på mon ami! Vet ni par hazard hvar bofmarskalken v. Y. bor? och då kan fick ettjakande och tillfredsställande svar, höll bam först på, att i brådskan genast skena utaf, men vände sig om i dörren oeh sade till sin lilla Corona på föråldrad fransyska: Non! il ne faut pas ainsi faire des questions, et puis sen aller tout de suite, sans acheter quelque chose. Choisissez ma fille! och hans ailla Corona lät ej säga sig detta två gånger, utan köpte Senast m:lle Taglioni och doktor Hagberg, en psalmbok och en visbok, och med denna olikartade börda belastades Olsson, hvarefter man styrde kosan linea recta till det stera bus på Regeringsgatan, som bodbetjenten artigt och förekommande uppgifvit såsom hofmarskalkens boning. I förbifarten, och i fullt traf, blef min lilla Corona på Gustaf Adoifs torg presenterad för friherrns aldra största namne, och den halfva suck, som friherrn då drog för den dernäst, Var måhända den sista, som egnades dessa, f. d. kungliga ben, hvilka hvila i främmande jord. ocNå, du gamle hjertans bederlige bror och vån, var tusen gånger välkommen I. utropade hofmarskalken, i en så fullgod artificiel förtjus