Aftonbladet – 20 november 1841, sida 1

ja eller nej af Tallqvist, hade icke hennes nåd. som visst ej tre gånger under hela sitt äktenskap fallit sin make i talet, nu långsamligen framkommit med den frågan om det ej vore bättre att rent utaf säga Tallqvist hvar Bergstralska huset låg och väl, dit aniänd, förhöra honom om hvad har glömt eller kom ihåg afhufvudstadens belägenhet. I dessa ord låg ej en gnista af malice, men de förefölle Corona så roliga, att hon ånyo utbrast i ett godt skratt, som fortfor under allt det att friherrn med händer och fötter, lunga och tunga beskref för Tallqvist ej allenast hvar det gamla Bergstralska huset låg, utan äfven allt annat som förekom under vägen dit, och mycket som aldrig fans på den vägen. Efter runda tre qvarts sittande i tullen sattes indteligen tåget och skåpet åter i gång, ech hade icke redan den djupaste November-skymningen rådt, som skulle upplysas af måna, fast denne hade fått förhinder, så torde miånget öga från både fönster och förbigående stannat vid detta vidunderliga ekipage, som tycktes stått. lull i tiden en fyratio år, utan ait alls rubbas deraf. Vagn, betjening, livre, de trekantiga hattarne med de röda och blå, något litet malätna plymerne, vacharne, herrskapet som gungade på blancharderne, allt, allt hade ett så antidiluvianskt utseende, att man ovilkorligt skulle bemärkt det. Det var verkligt äkta roceoco, i stor och lefvands skala, och ko vet om ej frun i antiqvariska klädståndet på Drottninggatan sprungit ut och gjort ett bud i banko på alltsammans, hade hon bara sett det. Men nu var det ingen som såg eller åtmirstone bemärkte