nat alla elika tänkesätt i politiskt afseende (of... heller!s utropade hofmarskalken och läste vidare) och sedan def ya nästan blifvit dei gamla, och sedan hjertat lärt sig älska och ära ifven detta, efter det är godt. Dessutom vill jag gerna återse gamla vänner och bekanta än en gång imnan jag och de dö, och passar mu på medan jag på samma gång kan få se den der verldsbekanta stera dansösen, som kommit till hufvudstaden., Se gamla vänner och bekantal, utropade hofmarskalken, med hånfull ten. Ja, det är vä jag det, ty de andra ligga väl alla multnade tre alnar under jord, tänker jag; men efter du så serna vill se mig, min gubbe, så skall du det få, och det så att du mins det, och mera til min fromma än till din. Men hvad pratar den stollen om att se Taglioni! Han tror väl att hon slagit sig ned här för all sin tid, eller gå! och väntar på honom! Han vet då inte, at! hon längesedan sprattlar för alla Ryssars Sjelfherrskare. Han måste icke kunna hvarken tugga gröt eller läsa inmantill nu mera, eller kanske han inga tidningar håller, der nere i den der varghålan; så tycker jag det låter. Så der parafraserade hofmarskalken den ädle friherrns bref, och när han kom till de orden: Min sen har icke mitt lifliga, rörliga och eldiga temperament; han brås mera på mödernet, och har ock, hvad jag ofta med smärta saknat, nemligen ett förträffligt tålamod, en orubblig ihärdigbet och ett oöfverträffligt minne, kvilket gö! att han har högst många och ovanliga kunskaper. Han har för resten en lång, smärt figw och ganska fördelaktigt utseende, och min lill: