Aftonbladet – 18 november 1841, sida 2

uni, pourvu que) att hon lefde, ty någon gång saltes en sådan sak i fråga, och af allt detta kom, att Erik icke gjorde några skor åt hennes nåd, utan att husfolket sade: Heanmes nåd skall bara gå med köpeskor i Stockhelm, för att förarga sko-Erik, sem alltid var tvär och förarglig. Med sömnad ville det heller aldrig taga slut. En mamsell skickades efter, och slutligen äfven henres syster, ty alla hennes nåds klädningar skulle ses på och undergå de mest olika och besynnerliga metamorfoser, allt efter råd och lägenhet, mamsellernas, kennes nåds, Saras (hennes nåds kammsrjungfru) och Coronas smak, ty om mod var just ej så egentligen fråga. Man dyrkade så litet denma lättfotade gudomlighet, i denna vrå af verlden. Sara ech den finare pigstalen sutto och sydde kalsonger och tröjor, lifstycken och kjolar utan all ända, samt nya skjortor till Agapetus, som ,slet som en vargn allting. Ait man icke talade om annat än resan, det faller af sig sjelft, likasom att friherra talade mest, och Corona tänkte mest derpå, Jayu sade friherrn stundom i skymningen, under det man knäckte sina nötter och åt sina äpplen och stenpären, SOM redan yoro mogna, ly man var midt i Oktober; ja, det skall blifva narraktigt att se den der Taglionis dotter, om bon är en sådan öfverdängare i dans som bladet, säger, och roligt att få visa barnen (en vanlig benämning på Agapetus oeh Corona) det samla kära och vackra Stockholm, med den sköna Kungsträdgården och Humlegården och Djurgården och Mosebacke och slottet och allt. Men ackl tillade han och suckade; för mig och mamma blir det icke detsamma på långt när, nu som fordom, ty om mycket är sig likt, så är väl mycket äfven förändradt, och vi komma väl att sakna många vänner och bekanta och mycket af det som förr glädde och förnöjde