Aftonbladet – 18 november 1841, sida 1

större och mindre ljus för att lysa oss med, utar blott att derom stod att läsa i den elter den boken, raed de eller de bruna, gröna eller marmorerade permarna. F mathematik är Agapetus en verklig bjässe,, sade friberrn stundom, när han ville skryta med Agapetus, och: Agapetus läser tyska som en infödd;, när han ville skryta af sin sons lärare, och: Agapetus får hvar höst och hvar vår en packlåda med tyska böcker, sade han när han ville skryta med sig sjelf och sin gifmildhet. Men friherrn hade en olikhet med de mesta skrytare: Han talade nemligen alltid sanning. En af Agapeti lärare hade varit infödd tysk, hade så alldeles inympat sitt språk på Agzapetus, var nu en väl beställd docens i Greifswald och skickade sin fordna discipel en stor del af allt det läsbara nya, som de Germaniska pressarne skaka ur sitt ymnighetshorn, och allt detta läste verkligen Ågapetus, men behöll innehållet alldeles för sig sjelf, och lade det så på botten, att man aldrig kunde rätt veta, huruvida det icke gick alldeles tvärs igenom hans, amnars till utseende, så kompakta hufvud. Hes honom fanas således mycket vetende, fast det låg stenfruset, likasom Mänchhausens toner iblåsinstrumentet. Fransyska hade Agapetus deremot lärt at nådig mamma, och hade det, på sin tid, varit ganska uppbyggelig lektioner, der p2userne utgjorde det förnämsta, ty från rummet bredvid hade dessa föreläsningar alltid låtit såsom två, eller kanske bara en person legat och talat i sömn. Friherra hade all tid lagat sig långt ifrån dessa sömniga språköfningar, men egde i sin goda, förmögna inbillning 1!en ganska hög tro på lärarinnans psavoir, och discipelns applikation; och besynnerligt nog Agapetus hade i sömnen lärt sig äfven Franska 1 Corona hade visst äfverledes, ifrån sitt tionde till. sitt femtonde år, haft en gammal uttråkad i klacklappad och tåhättad bonne och för hennt böjt: Pai — jag hav, iu as — du har, dl a —