flera tidningar än Stattidningen, och således — med dennas hjelp — satt sig i hufvudet, del saker och ting ofta komma så fort, att de komma litet på snedden, att den ryktbara Taglioni för alltid slagit ned sina bopålar i sitt moderland, ty friherrn förstod sig icke på alla dessa resande artister och deras gast-roller. Sidant hede ju aldrig ägt rum fordom i högsalig Gustaf den tredjes och ,salig kungens, tid, och före 4810, då friherrn sjelf tog afsked al veriden, utan att likväl (ro sig göra det; men man kan gerna kalla det eit afsked från verlden, att sätta sig ned i en aflägsen provins, på en egendom utan al!a grannar, och dit man måste färdas en väg af flera mil, afvikarde från stora landsvägen, der närmaste stad var fem rail aflägsen, och der man sällan hemtade post, mer än rär det behöfdes spik eller kryddor eller andra petita, och der man — såsom det rikt och ordentligt herrefolk på landet egear ech anstår — alitid hade stora och goda förråder af allehanda köpmannavaror i magasiner och hand-kamzar. . Friherrns kommunikation med dea öfriga verlden bestod således, utom några resor till närma: ste marknader i och för sin ekonomi, ssmt på got högst sällsynt besök till eller af någon gam mal slägting, blott och bart i ankomsten af den: na postväska, som ofta hade en verklig förstockad kolik af gamla Statstidningar, och ett och annat förlegadt sorgbref om gamia ku-iner, som voro gångna all verldens väg, eller andra tunn: bref till hennes nåd, som börjades med: Till kännagifves, att min kära hustrup, etc. och son äfven tillkönnagåfvo en och annan ar:lere-nide eller neveu, som var född, och hvilka sedan båd lefde och gifte sig, blefvo män och qvinnor staten, dogo och begrafdes, utan att det friherr liga herrskapet visste mera om dessa sina frön der, än det väsevdtligaste: att de nemligen vor ikomna till och från verlden. I Friherrn hade således, som vi sagt, dern