Aftonbladet – 17 november 1841, sida 1

endast här ech der något gråsprängdt; det lyste ännu ganska mörkt på längre håll, och som munaen ännu hade två rader friska, fast någet gul. nade tänder att skryta med, när den någor sång orkade att öppna sig på samma gång som 4e annars nästan alltid halfslutna gråblå ögenen, så kunde man aldrig gissa till hennes sextio år. Det skulle blifva både dyrt och besvärligts upprepade hon, tog den femte strumpstickan, som just var ledig, och petade med den uppe ( hjessan, under det att hon gäspade och runkade ogillande på bufvudet, allt med ett uttryck af latoch orklöshet, som alldeles påminde om der snäcka, fru Genlis gifvit som symbel a! La deesse de la paresse i sina Mytologiska arabesker, Men samtalet om Stockholms-resan och Tagioni kann icke att forsättas, ty just nu hände något oerhördt i denna djupa vrå af verlder och en af våra vackraste, men otillgängligaste provinser, der hvarken ångfartyg eller diligens fara fram, och der friherrn hade sitt.stora arfgods: det kom nämligen främmande. aDet skäller, det kör, det kommer främmande, utropade den lifliga friherrn, spridgamde till fönstret i ett skutt och öppnande det med en otrolig och ungdemlig hastighet, samt helsade, viftade med handen och repade: aÅh!l välkommen! välkommen! åt den ankommande. cAck, det är väl den nya, tillämnade kyrkoherden, kan jag trol sade hennes nåd och sig redan rätt besvärad ut åt bletta den tankan, att hon snart, eller ändå någon gång, skulle stiga upp och helsa. Vi få väl kaffe, frukt oeh sådant der rät