Aftonbladet – 16 november 1841, sida 4

a andra länders exempel och erfarenhet derutä nnan till råds. Det är visserligen endast enj kommunalsak, som insändaren på det varmaste: ekommenderar hos förmanskaperne; men likaom han i sin egen kommun ännu icke kunnat yckas komma så långt att få kyrkorna tillbörist täta, så har han ock myeket litet hopp om tt någonsin få tjenstgöra i en uppvärmd kyrka, å länge det icke i detta hänseende finnes ett ulmänt påbud. Der kyrkorna ägas af enskilda persoxer, är förhå.landet lika illa. Då det nu är frå! sa om en lag för kyrkor, hvaruti föreskrifter meddelas för deras inrättning, styrelse, m. m., så ror insändaren ett stadgande om kyrkornas eldande vwintertiden just der vara på sitt rätta ställe, och hemställer till de män, som vid instundande Storthing sannolikt få denna sak under behandling, att taga det här påpekade förhållandet i närmare öfveirvägande. Imedlertid hysa visserligen många jemte insändaren den önskan, att det må blifva varmt i Guds hus, ja! varmt och godt både för anda och lekamen.. M. EL. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — BåartALJSTYCKE. Ktt fruntimmer i elegant kappa och sidemhatt stannade i Lördags hos en grönförsäljerska på Kornhamns-torget, der hon tog några äpplen, under förevändning att smaka på, och stoppade i sin redikyl. Detta förtröt hustrun, som allvarsamt förehöll henne det oskickliga deraf, helst fruntimret, såsom hon yttrade, ofta förut begagrat samma knep och stoppat icke allemast äpplen utan äfven morötter och pepparrotsstycken i sina gömmer. Fruntimret, uppbragt öfver tillvitelsen, slungade de tillgripna äpplena midt i ansigtet på fruktmångelskan, som å sin sida icke var sen att hämnas, utan tog en påse, deri hon haft potates, oeh slog sin angriperska omkring öronen, så att jordstybbet, som qvarstannat i påsen, flög omkring den präktiga sidenhatten. Fruntimret måste nu gripa vill flykten, men kom några ögenbliek derefter samma väg. Grönförsäljerskan, hvars vrede ännu ej lagt sig, kastade nu en snöboll på henne. Fruntimret betalade kastet med en örfil, men fick i detsamma ett slag af ett betsman i hufvudet. I raseri häröfver ryckte hon hurtigt det farliga vapnet ur försäljerskans hand och gal henne några slag öfver axlarne. En mängd menniskor hade imedlertid saralats att åse striden, som berättas ej haft svårare följder, än att betsmannet, med klumpänrdan brusten ifrån skaftet, stannade på platsen. — En annons i Dagbladet, underteeknad C S. Söderström, uppgifver att han sistl. Lördags afton blifvit vid Träskgatan å Norr öfverfallen af okände personer, af kvilka den ene, klädd som sjöman, gifvit konom en så häftig stöt under bröstet, att han föll sanslös till jerden; då han åter kom sig för, skall han hafva saknat sin plånbok med inneliggande 206 Rdr Rgs jemte åtskilliga angelägna papper.