Aftonbladet – 16 november 1841, sida 2

sidor om portem, hör väl på hvad jag säger dig, jag klappar på. Portvakten kommer utan tvifvel och öppnar med sin lanterna : du släcker straxt ut den. Medan jag fattar i honom, håller du kanden för hans mun, så att han ej kam skrika. Gynnad af mörkret, kan min kusin, utan att märkas af någon, genom lönntrappan komma upp i sina rum; anfallet på portvakten kan man förklara huru som heldst ... har du förstått mig? — Jag förstår... om jag bara har nog krafter ..men jag skall försöka... Med ett slag af knytnäfven släcker jag lanternan och sedan håller jag för munnen på portvaktea. — Förträfligt ... Ni, Jearne, måste visa kallblodighet och lugn... Så snart ljuset blifvit släckt, skyndar ni in på gården och upp i era rum. — Jog skall försöka, sado Jeanne. . — Skulle ej denna expedition bättre anstält den fördömde Boitot? sade Boisseau helt sakta. Raoul klappade på porten ... Ham klappade en gång till och porten öppnades. . Man såg portvaktem lyfta upp Sin lanmterna, för att se efter, hvem som klappade. . Boisseau slog hårdt med knytnäfven i lanternan och släckte ljuset. N Portvakten ville ropa På hjelp, då han kände sig fattas af två seniga armar; två härder lades i kors på bans mun och qväfde hans rop. Jeanne, som lifvades af det egna slags styrka, man känner under stora faror, skyndade öfver gården och uppför lilla trappan, som förde till hennes toilette, hvars dörr hon fann öppen, som hon lemnat den. Efter några minuter, då Raoul och Boisseau förmodade Jeanne Yara hos sig, släppte de portvakten, stängde igen porten och sprunge bort. . . — Raoul Vet du, jag dör, då jag hunnit fram till ditt hötel, sade Boisseau, som var alldeles andtruten. — Kommer du bara hem till mig, min tappre vän, så ansvarar jag för dig, sade Raoul. — Måtte vi bara ej stöta på någon patrull! sade Anacharsis och tog långa steg: dettorde blott felas, att jag blefve satt i kurran! De båda vännerna kommo utan hinder lyckligt fram till hötelet vid Victoiregatan. j