icke säga em försmådd älskare... som vill åter kom ma i gunst till kvad pris som hälst, och som derför utför en polistjenstemans roll. Reou!s kinder lågede af vrede; han gjerde en ho tande gest, men återvann straxt sitt lugn och sade till Glapisson: — Vid värsta oförskämdhet af denne karl, ger dt honom örfilar ... fast nej, låt honom vara... jag vill ej. att dm skall smutsa dina händer. — Det är detsamma, herr öfverste, jag är icke si noga af mig, jag har handskar på och jag skall sl med knytnäfven! Skall jag betala henom något på förhand? — Nej, var stilla. — Om jeg ett ögonblick kunnat dra i betänkande att fullfölja min plan, så år denna sista oförrätt no; att bestämma mig, sade Herrman i tretsig ton. Jag bar ingenting att sätta emot den råa styrkan ...mer mi skall straxt få ångra att ni retat mig. Ah! N hyste nog deltagande för hertiginnan de Bracciano att hals öfver kufvud rida från Wien, för att, trot: kejsarens vrede, göra mina förslager om intet. Ni väl, öfverste, då skall det troligtvis smärta er höra att detta frumtimmer redan är förloradt. — Hrad säger han? utropade Raoul. — Ha! Jag är tjufven Jakob Butler... må göra! Nå väl! I morgon skall bela Paris veta, att hertiginnan de Bracciano tillbregt natten hes tjufven J2kob Butler. — Du ljuger, usling! — Ni skall få se om jag ljuger... För att bevisa att jag säger sant, förklarar jag, att jeg icke lemnar Paris... hör ni det?... Ni kan låta arrestera mig... det är allt hvad jag önskar... Hon blir ändå vanärad, och till den grad, att ni, oaktad er kärlek, oaktadt den erkäns!a, som ert förhållande måhända skall inge henne, ändå ej skall våga gift: er med henne. Fastän hen blir fri, skall ni ej vågs ta till hustru den, som skall gälla för att ha vari tjufver Jakob Butlers mätress... På det sättet får jag hämnas på hemse och på er! utropade Herrmann med ett hiskligt gapskratt och kastade en blick på Pete Herbin. — Raseriet bringar bonom i yrsel, sade Raou häpen. — Nå väl! återtog Herrman, ni tvekar, herr öf