Aftonbladet – 15 november 1841, sida 1

ÖFVERSTE DE SURVILLE. ) AF EUGENE SUE. XX. MERRMAN FOÖRSTER. De tre skådespelarne i denna scen iakttogo några ögorblick en djup tystnad. Larapan kastade ett blekt ech darrande sken öfver rummet; vinden tjöt utanför; regnet slog på fönstren. Betagen af förskräckelse och utmattad af den sista förfärliga skakmingen, hade Jeanne fallit på knä. Bon var klädd i en brun siden klädning, som gjorde hemnes blekhet ännu mer förskräckande. Herrman höll benne ännu hårdt vid handleden; den olyckliga qvinnans arm var vanmäktig; hon liknade en döende. Herrmans anletsdrag voro vanställda; detta ansigte, annars så skönt, hade nu ett vedervärdigt uttryck; hans öfverläipp var uppdragen af en förfärlig kramp; tänderne vere hopbitna af raseri, och fraggan sköt fram emellan dem .-.-. hans runda ögon öppnades till en onaturlig vidd; deras pupiller sammandrogos och deras hvita orbis hade täta blodstrimmor. Herrman kramade så våldsamt Jeannes svaga arm i sina korta och röda händer med svartblåa naglar, att den unga qvinnans hand, ifrån att vara hvit, antog en liflig, röd färg. Herrmans ansigte bar de förfärligaste uttryck af hat, hämnd och raseri. Stum och orörlig betraktade han Jeanne. ) Se Altonbiacet N:rig 251, 952, 253, 254, 255, 056, 257, 253 259, 260, 261, 268, 263 och 264.