Aftonbladet – 13 november 1841, sida 1

ÖEVERSTE DE SURVILLE. ) AF EUGENE SUE. XVII FLYKTEN. Förgäfves skulla vi söka beskrifva den förvirring, som rådde i hertiginnans tankar. Det hade fordrats en ovanlig själsstyrka att lugnt kumna uthärda denna hastiga öfvergång från den smärtsammaste ångest till den mest yrande glädje. Hastigt fattades Jeanne af en förfärande fruktan. Om Herrman, vid emottagandet af hennes sista bref, ej kunnat bära detta sista slag, som på en gång tillintetgjorde alla de förhoppningar, han så oförsigtigt uppväckt genem sin förra biljett! Vid denna tanka kände Jeanne, hvars hufvud redan försvagats genom dessa många skakningar, om icke ett ögonblicks sinnesyrsel, åtminstone en fullkemlig förvirring. Hon föreställde sig Herrman döende, ... Kanhända just i dem stund, hon såg sina mest brinnande önskningar gå i fullbordan. Hvem skulle hon vid denna tid på natten skicka till honom för att kungöra honom denna oväntade lycka? Oeh skulle hsn väl sätta tro till ett nytt löfte? Det första hade ju blifvit så grymt sviket. Jeanne var icke villrådig: hon glömde sin förbehållsamhet, sin vanliga räddsla; hon tänkte hvarken på eförsigtigheten eller vigten af det steg hon ämnade taga; hon trodde sig dessutom vara nästan berättigad att vaka öfver dens öde, som hon redan ansåg som sin raake; hon beslöt derföre att sjell gå att underrätta Herrman om allt. Jag skulle ägt med gå att dö tillsammans med honom! utrepade hon. Hvarföre då icke äga mod gå att förkunna honom lifvet? ) Se Aftonbladet N:ris 251, 252, 253, 254, 255, 256, 257, 258 259 260, 261, 262 och 263.