Aftonbladet – 12 november 1841, sida 2

sfversten en gång är i fängelse, så kunna vi vara lugna. — Ni är då icke öfverstens verktyg? upprepade hertigen. — Visst icke; det ser du väl, medborgare. Hertig de Bracciano gick af och an med storz steg i sitt bibliotek. Han visste ej hvad han skulle besluta, han såg hvilka förfärliga följder kunde inträffa af handlingarnes offentliggörande i markisen de Souvrys rättegång... han såg sin lysande ställning nära att ramla för en enda vindflägt. Det gals ingen tvekan. Han miste sjelf söka äktenskapsskilnad och på det sättet utverka förstörandet af de handlingar, som voro i Peter Herbins ägo; då kunde han hop: pas alt få bibehålla sina sysslor och heders: titlar... Men om dessa handlingar deremot offentliggjordes, kände han kejsaren tillräcklig! för att vara öfvertygad, att han hellre skulle tusen gånger uppoffra honom, än behålla hos sit en man, som varit istånd att begå en handling så skymflig, som den man då skulle förebrö hertigen. Som han ej kumde tveka emellan dessa båd: alternativer, sade han till Peter Herbin: — Jag är i ert våld, min herre; jag bör lita på ert ord... Jag skall sjelf göra ansökning om äktenskapsskilnad ... Så snart den blilvi ingifven till rätten, bränner ni i min närvarc upp de papper, ni äger. Är ni nöjd härmed — Fullkomligt, sade Peter Herbin, jag ön skade ej mera; det behöfs blott att din ansök ning i morgon före klockan sju på morgonel formligt ingifves till vederbörande. Jag ha mina skäl att vilja det. Du kan uppgifva såson