Aftonbladet – 12 november 1841, sida 1

tentor, jag mig, att en syssla ej skulle vara serdeles välkommen vid er ålder. Jag tror, ni har sagt mig, att ni är behöfvande. Nå väl! Tyeker ni, att en pension af lika belopp, med den, jag bestämt åt Herrman Forster, kan vara nog för er? Jag upprepar än en gång hvad jag sagt er, beträffande denne olycklige yngling. Om denna pensien af tvåhundra napolgoner ej är tillräcklig, så ökar jag på ända till trebundra... ehuru jag bar rätt ansenliga utgifter ... Nå väll Hvad säger ni derom? Ha! Men för himlens skull, svara då! utropade hertigen, orolig öfver Peter Herbins tystnad; om ni har andra pretentioner, så uppgif dem. Peter Herbin ryckte på axlarne. — Ah, min kära medborgare, sade han till hertigen, tror du att du för några lumpna tusen livres kan köpa vår tystnad... Besinna då, att jag i morgon kan säga öfverallt: Denne man har vågat gifta sig med dens dotter, som han låtit omkomma på schavotten! 1 sin omättliga ärelystnad, i sin omättliga girighet, ingick har denna förbindelse, ehuru han visste, att fröken de Souvry var dotter af hans offer.n — Hur afskyvärdt! utropade hertigen; vet ni ej att det icke är så? att jag var okunnig om denna förfärliga omständighet? — Hvem skall väl tro det? Originalhandlingarne och sjelfva det der brefvet från markisen äro ju påtecknade af dig, Jerome Morisson, allmän åklagare? .... Skall man väl tro, att du påtecknat en handling, utan att ha läst den? — Det är nedrigt! utropade hertigen; men säg då, säg då hvad pris ni sätter på er tystnad? — Hvad pris! Du sjelf tänker nedrigt, d