Aftonbladet – 12 november 1841, sida 1

bard; och då han kom till Jakeb Briot, uppgal han sig vara afskedad gardesseldat, för att ej väcka misstankar. Af samma skäl aktade han sg efter arresteringen, att inför tribunalet yppa silt rätta namn. Det var först sedan han blifvit dömd till döden, som han skref detta bref till en af sina vänner och berättade, huru han undkommit från Lyon. Fångvaktaren i Dijon, bvilken de Souvry gifvit allt guld, han hade qvar, för att denne skulle säkert ech i tysthet befordra hans bref, bar det till mig. Då var jag ännu notarie, och brefvet lades till handlingarne ... i brådskan att få slut på rättegången, och då denna omständighet dessutom var dig ganska likgiltig, påtecknade du detta bref, liksom de andra handlingarne, säkert utan att läsa det. — Ar det väl sannt? utropade hertigen och fattade begärligt det bref, som Peter Herbin visade honom. Man läste det och utrepade, i det han sönderref brefvet och trampade på bitarnpe: — Förbannelse! Förbannelse! — Som du ser, gjorde jag rätt i att ej lemna dig originalet, som är i min ego, med din påiteckning ... sade Peter Herbin. Kasta nu en bliek på rättegånghandlingarne ... och rif sedan sönder dem, om du vill. Jag får så mycket mindre att bära med mig tillbaka... Utan att svara Peter Herbin, genomgick her: tigen med uppmärksamhet alla papperen; han kunde ej bysa minsta tvifvel om denna förfärliga upptäckt; :ban kastade papperen ifrån sig, betäckte sitt ansigte med händerna och sade förkrossad: