Aftonbladet – 11 november 1841, sida 4

gen, och af Friberg skrifven och undertecknad, enu-4 ru med oordentligare stil än vanligt, och försedd i, med 2 vittnens underskrift, nemligen Bokkållaren Schröder ock ott frumtimmer. IE Boktrjekaren Wallin omförmälte följande: en dag 1 sistlidne höst hade Österberg kommit till Wallin och t talat om sina misstankar i afseende på förhållandet emellan hans fru och Friberg. Vid detta tillfälle hade Österberg bedt Wallin renskrifva ett brefkeneept, hvilket Österberg uppsatt, föreställande vara skrifvet af Tit. Friberg till Qsterbergs fru, om ett möte på Kungskolmen. Brefvet hade blifvit skrifvet och afsändt. Kort derefter hade Wallin läst annoncen i tidningarne, då tankan hos honom genast fallit på Österberg och gifrit Wallin anledning fråga Österberg, em det ej var han sem fått reversen. Jo!s hage Österberg svarat: bnu har jag konom fast.o Några dagar derefter hade Österberg kommit till Waliin och berättat huru det tillgått; ner. att Österberg öfverenskommit med sin fru att skrifva en biljett till Friberg och bedja henem på viss dag och timma komma till sig, under föregifvande att Österberg vore borta, bmen, hade kans erd dervid fallit, jagj var icke längre borta än i rummet innanför det, khvaruti Friberg inkom. Österberg, Schröder och enkan Svamström hade haft dörren på glänt och afhört hvad som tilldragit sig emeilan frun och Friberg, hvilka sedan begifvit sig in i ett annat rum, hvarifrån Österberg och vittnena icke kunnat köra eller se något. Enm stund derefter hade Österberg sprungit. in ech funnit frun och Friberg i liggande ställning på en soffa, bvarvid Österberg fattat Friberg i kragen och gjort honom förebråelöser, då Friberg bestört yttrat: vtig med detta, så iskall jeg gifva dig råvers på en summa pengar, shvarefter skuldsedelm blifvit skrifven ech bevittnad såsom förut är vämndt, å Natorien Bråvik, som vid tvenre rättegånzstilläfällen varit ombud för Österberg, kunde naturligtvis j åläggas uppgifva hvad Österberg urder rättegån gen förtrott konom, ehuru det skett i kontorskrifvarem Schölins närvaro. E. 60. kontorsskrifvaren Schölin. Denre hade under förlidse semmsr åtskillige gånger besökt Bråvik, ek vid ett tillfälle der träffat Österberg, hvilken då ör Bråvik och Sckölin omtalat, att kam innekaft en å beskaffad skuldsedel som dem ifrågavarande, och tt, derest densamma, för hvilken Österberg icke ifvit Bågon valuta, kunde blifva förklarad betalningsigild, skulle den tillfalla Österbergs fru såsom förtlikning för dst Friberg med Österbergs fru haft en Zetillåten kärlekshandsl. Eryddkrargbanglanden Hafström berättade, att Österberg sistlidne Nyrårsdag för Hafström omta!at, tt kans kustru, på Österbergs begäran, skickat en. iljett till Friberg, deruti kon begärt ett besök af; jkonom, och att Österberg vid detta besök öfverraskat frun och Friberg i liggande ställnizg. sterÖberg hade äfvem omtalat, att han fåst emskuldsedel, fasen icke närmare beskrifvit omständigheterne. i Österbergs tjenstefolk under de sedmare 5 åren har fven varit inkalladt för at! köras, men inga af dem har kusnat uppgifva, att de sett Friberg någonsin : besöka Österbergs fru i manmens frimvara eller bil-; fjetter vexlas dem emellan. Eadasten piga vid namn Bresledt, som år 4857 tjenade hos Österberg, har fpåstätt, alt bom på msatmodrens befalining 3:39 gåniger burit biljetter till Eriberg, som, sedan ban fått em, alltid skulle hafva besökt matmodren, under det kusbonden varit borta. Hoz ville äfven finna, att kandetilsn i det efvannämnda, kenro pu förevi; Este brefret från Tåtlda, liknade Fru Österbergs. I Den 49 sistl. Okteber meddelade Kämnersrätten ! dom uti målet. Rätten kar deruti kufvudsakligen: Estödt sig på ads af vittnena Askengren, Wailin, Haf-: ström och Schölin uppgifae omständigketer cck fårFklarat, att ehura dessa vittnens berättelser, af hvilka: Askengrens och Wallins, änskönt de afse samtel som rus emellan 4 ögen, ej kunde ut! mål af sådan! kor Ke AA LL nt beskaffenhet som förevarande, frånkännas laglig ver-: kan, icke inkefastade full laga bevisning att Friberg: blifvit, på sätt kam uppgifvit, med hstelser förmådå ! att till Österberg uthändiga ifrågavarende skuldförbindelse, dessa berättelser dack innefattade sådana! liknelser och omständigheter till styrka derför, att Friberg blifrit förledd till boröråe skuldförbindel:es utgifvande, att Kämrersrättan, i förmågo af 47 Kap. 30 Rättegångsbalkem, pröfrade skäligt ålägga Ö-: sterberg att, em her förmådde, inför Kämnersrätter infiena sig Tisdrgen dem 95:ije innevarande måned,! och med sjelf sins ed vita och betyga, att han ieke Orsdager der 2 Dec. 1840 hetat, lockat eller genom svekfull tillställning förledt Fsbrikör Friberg, att då uthändiga en till sedelkafvaran ställd förskrifnieg å 44000 Rår Rgs. Går Österberg en sådan ed, förklarade Kämnersrätten homom från Fribergs käromål fri; hvaremot, om han ej gittage gå eden, alter å edgångsdagen utsm styrks laga förfall, från Rätten suteblef, i hvilket fall han komme stt anses. hafva åt Seden brustit, Kämnersrätten färpligtade Österberg, att nämnde skuldförbindelse till Friberg utan lösen återställa, eller, om sådant icke kurde ske, ersätta Friberg det belopp han kan blifra lagligen ålagd att still inlöses af samma skuldförbindelse utgifva. I ihvilketdera fellet som hälst ålades Österberg att erWsätta Friberg rättegångskostnad med 55 Rdr 16 sk. ÅBko; äfvensom Kämnersrätten fann Östorbergs påad uti genstämningen till allt vidare afseende Rböra förfalla. Österberg har ieke vädjat emot Kimnersrättens baslut. och lärer således finna sig nöjd dermed; dertemat har Friberg fullföljt målet till Rådstufrvurätten. Ett vigtigt dokument i detta mil är det inför jvätten frambafda brefvet från Thilda, at hvilket itit. Friberg skall hafva blifvit narrad, och visiserligen äfven är af den beskaffenbet att det kunnat sätta myror i hufvudet på den, till hvilfred det varit adresseradt. Märklig är isymnerbet brefskvifverskans angelägemhet alt i den aälliskades, minne inprägla timman oeh adressen. Ar Sdetta kärlek elier list? i Min älskade och bästa Vänn! I Längesedar är set som jag hade det stora nöje att med sis, jag trodde mig vara bort glömda derföre tar jag mig den friheten att på minna dig huru oibeskrifliet likziltigt det ar, att ej på så lång tid ej! kunnat komma till mig, jag är mycket ledsen derötver, då jag teneker på de förflutna tider när vårt förtroliga umgenge vi hade med hyarendrs, ack, dessa gufva stunder ligger mycket j mitt minne vi så många gånger har haft goda bästa och älskade Vänn undra ej vå att jag nu påminner dig derom eme