Aftonbladet – 11 november 1841, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. FABRIKÖR FRIBERG MOT VIKTUALIEHANDLANDEN ÖSTERBERG. Du skall ej begära din nästas bu stru . .. ej heller något hvar henrem tiilbörer. Uti sistlidne Januari månad meddelade Stockholms Dagblad några handlingar uti ett mål af egen be. skaffenbet, hvilket Klädesfabrikören Friberg gjori anhängigt vid stadens KämnersRätt emot Viktualie. handlanden Österberg. Österberg skulle nemliges hafva tvingat Friberg att skrifva och till sig öfver. lemna en skuldsedel, ställd till sedelhafvarenm, å 400( Rdr Res, att betalas med 500 Rdr årligen, och be vittnad af Bankobokhållarer Schröder och Enkefru Svanström. En och annan läsare torde äfven erinra sig hafva läst en protest af Friberg emot inlösen a! nyssnämnda skuldebref, hvilken cirkulerade i Dag: ladet, Aftonbladet och Dagligt Allehanda sistlidne December månad, och väckte mycket uppseende Fribergs stämning å Österberg innehöll följande: Den 41 sistl. December på förmiddagen hade Friberg fått sig tillställd en anonym biljett, undertecknad med namnet Thilda, hvilken innehöll begäran om ett samtal dagen derpå i Huset Nr 14 i Lutterns gränd, kl. 6 e. m. Friberg hade, utan misstroende eller aning om försåt, infunnit sig å utsatt ställe, hvilket han då först funnit vara Victualiehandlanden Österbergs bostad. Vid detta besök skulle Friberg hafva blifvit af Österberg, under hot, att med en laddad bössa afhända honom lifvet, tvungen att utgifva ofvanberörde skuldsedel. Friberg, som hos ÖfverståthållareEmbetets Kansli i laglig ordning anmält protest emot skuldsedelns giltighet, yrkade, att Österberg, som icke velat utan lösen återställa densamme, måtte dertill lagligen förpligtas, samt, i händelse samma skuldsedel, för hvilken Österberg ej gifvi! och Friberg ej erhållit någon valute, skulle af annan person förevisas, Friberg, enligt 4 Kap. 3 UtsökningsBalken, befrias från dess inlösen, i hvar: hand den än måtte vara. Österberg uttog derefter genstämning på Friberg, och yrkade ogillande af käromålet, såsom i allo obefogadt, jemte böter å Friberg, enligt 9 Kap. 11 HandelsBalken, jemförd med Kongl. Förordringen den 43 Mars 1835, för det han nekat veterlig gäld, samt ansvar enligt 60 Kap. 2 8 MissgerningsBalken för efranberörde beskyllning. Deana genstämnring, som intogs uti Dagbladet, gaf mycken anledning till fundering genom er deruti inryckt berättelse om en kärlekshandel emellan en person benämrd Fripon och en annars hustru, hvars man skulle hafva vid ett tillfälle attraperat de båda älskande och derrvid tvingat Fripon att, till undvikande af lagligt ansvar, utfästa sig att till underhåll för hustrur, med hvilken mannen icke vidare ville fortsätta äktenskapet, utbetala i ett för allt 4000 Rdr, och att derå genas: skrifva skuldsedel. Utan att det bestämdt uppgafs hvarpå denna berättelse skulle syfta, förmodade man likväl allmänt, att den skulle hafva afseende på någon tilldragelse emellan Österbergs fru och Friberg. Detta mål har sedermera förevarit åtskilliga gånger vid KämnersRätter, hvarvid, genom flere vittnesförbör, sådana omständigheter kommit i dagen, som verkligen synas gifva anledning till den förmedan att alltsammans varit en tillställning mellan Österberg och hans fru, för att narra Friberg i fällan. Enligt hvad Friberg sjelf berättat, skulle vid tillfället hafva tillgått sålunda: En deg i början af sistl. December hade Friberg fått en biljett, undertecknad med namnet Thilda (Fru Österbergs förnamn), innehållande begäran att hos kenne uti Huset Nr 44 i Lutterns gränd infinna sig kl. 6 på aftoner, hvilket Friberg äfven gjort, och då funnit huset vara detsamma der Österberg bodde, samt der träffat Österbergs fru. Sedan Friberg en stand samtalat med henne, hvarunder de tagit plats på en soffa, hade Österberg, åtföljd af 2 personer, dem Friberg funnit vara Bankobokhållsren Schröder och en Enkefru Svanström, kommit inrusande i rummet, upprifvit Fribergs reck, väst och skjorta så våldsamt. att knapparne gått ur roeten. Med förutsättaiude al att Friberg skulle hafva varit uti otillåten förtrolig. ket med Österbergs fru, hade Österberg, sedan de andra två personerna på en stuma aflagsnat sig, ho tat Friberg både med mordvapen och lagens sträng het, föreställande Friberg den fara, för hvilken har såsom gift karl blottställde sig. Först hade Öster berg begärt en skuldsedel af Friberg å 6000 Rdr men slutligen låtit nöja sig med en ä 4000 Rdr, hvil ken Friberg äfven funnit för godt att skrifva, a rädsla att våld skulle användas emot honom, oci emedan han inom sig sjelf tänkte att saken kund bjelpas dermed att kan genast i laglig ordning pro testerade sedelns giltighet och i tidningarne lät dö da densamma. Bekhållaren Schröder och Enkefri Svanström hade sedermera blifvit inkallade, för at Isåsom vittren underskrifva skuldsedeln, hvilket d äfven gjort. Till allt detta har likväl Österberg nekat och på stått det vara uppdiktadt af Friberg, men han ha icke bestämdt uppsifvit, om han lemzat någon va luta för skuldsedeln, utan endast på Rättens fråg svarat, att han för närvarande icke innebade berör de sedel. Bokhbållaren Schröder och Enkefru Svanström åbe ropades väl af Friberg till vittnen, men jäfvades a Österberg, såsom slägtingar till hans fru, och blefv således ej afrörda. Ibland de vittnen, som fingo afhöras, märkes isyn nerhet: Et TONER NEAR VE NEAR SARA m— EA