Antalet minskades följaktligen med mer än hälften, under de 48 år, som förflöto mellan den första och sista af dessa epoker; och då folkmängden i det hela under samma tid ökades, från 550,000 till 900,000, eller med 416 proeent, så minskades förhållandet till densamma af de fattiga från 24 Y, procent till 6 1, eller nedgick till en tredjeuel mot förut, i jemnförelse med hela folkmängden. Fattigmängden är följaktligen ej i tillvext, utan i aftagende, åtminstone i Paris. Såsom det mest afgörande bevis att icke nöden är i tillvext, kan man likväl anse den förlängda lifstid, som raenniskorna, i medeltal räknadt, uppnå numera, mot hvad som var händelsen för blott ett halft århundrade sedan. Lifassurancebolagen, i hvilkas intresse det är att neggrannt känna detta förhållande, hafva sorgfälligt samlat alla upplysningar derom och derpå byggt beräkningen af sina premier, dem de numera kunnat nedsätta i samma proportien. Samma bevis kan äfven till en viss grad gälla i afseende på sedligheten; emedan laster och utsväfningar förkorta lifvet. Mot föregifvandet om osedligheten serskildt, inom arbetsklassen äger man vederläggningsgrunder både uti allmänna företeelser inom hela länder med och utan industri, och uti officiella upplysningar öfver antalet af brottslingar inom olika samhällsklasser. I förra hänseendet behöfver man blott fråga: ora sederna äro renare i Irland än i Skottland eller till och med England; fastän industrien i det förstnämnda landet icke på något vis kan mäta sig med den i de sednare. Och minne väl södra Italien och Spanien, hvilka sedan århundraden varit främmande för det öfriga Europas industriella verksamhet, visa ett bugnesammare sedlighetstillstånd, än Frankrike och Belgien? Står väl Böhmen, hvars industri så högt öfverträffar Österrikes öfriga stater, under dem i sedernas renhet? .... Öfvergår man från dessa allmänna iaklitagelser till brottmålsförteckningarne, så visar sig, i de sist (1837) för Frankrike uppgjorda, det förhållandet, att af 8094 anklagade befunnos bland Arbetare vid landtmannanäringar tilltalade för brott emot person 969. o2 egendom 4663. ge639. Arbetare vid stadsmanmnanäringar tilltalade för brott emot person 467. -or or or egendom 19276. 1743 hvaraf man ser att antalet var nära hälften större på landet än i städerna. Undersöker man huru många persomer inom dessa arbetsklasser, som tilitalades för giöfre brott, så visar sig att på landet i städerna tilltalades för dråp, mord eller försök dertill 245 81) d:o på föräldrar och barn.. 87)334 20-409 d:o genom förgift . . . . 32 8) mordbrand. ...sc cc: 85 18 419 127 För egentliga förbrytelser emot sedligheten ändrar sig förhållandet, emedan mot 424 landarbetare tilltalades 4410 stadsarbetare. Jemnför man åter antalet af egentliga arbetare hos andra, med näringsidkare på egen hand och i mera bergade vilkor, så varseblifver man med förvåning, alt åtalen inom den sednare klassen var vida större i proportion, näml. Förbrytar mot person .b.....-1714 Pere s egendom ......-. 256 eller tillsammans ......cc297 emedan dervid tillkommer den försvårande emständigheten att antalet af de egentliga arbetarne ändå är tio eller kanske tjugo gånger större. Tillser man huru förhållandet är inom Paris så visar sig det märkvärdiga faktum att de flesta stroff för brott icke ådömdes personer ur arbetsklassen, utan ur andra klasser, i följande ordning efter antalet: Verkliga eller föregifna Handlande, Kommisionärer, Skrifvare hos Domstolar och Advokater, Mäklare och värfvare i konskriptionsangelägenheler, Afskedade Officerare och Unde:ufficerare. Renskrifvare, Musiklärare och Språklärare, Handelsbetjenter och Boddrängar, Minglare. Jemnföres slutligen antalet al förbrytare wu arbetsklassen, med sådana bland de sysslolös