— Ja, alltid denne man, upprepade Peter Herbin och tiliade i nästan högtidlig ton: — Hör på, Jerome Morisson ... hvarken du eller jag ega något helit ... du bar en tygellös-ärelystnad. Alla medel synas dig goda, för att hinna ditt mål; ditt hjerta är förtorkadt af egoismen ... Du har varit en rättvisans mördare, det sämsta af alla slags mördare, emedan de äro de fegaste. Utan att kunna mäta mig med dig... är jag mera elak än god af mig .-:. Fattigdomen har gjort mig förderfvad... Eburu vi båda förakta hvad andra frukta och vörda, ödmjuka vi ess ändå för vissa oundvikliga öden. Du har låtit döda Jakob Briot ... Nå väll Genom ett sammanträffande af oerhörda omständigheter komma nu från samma Jakobs graf alla de olyckor, sem skola slå ned på dig ..Du har rätt i att säga med bäfvan: alltid denne man! Hertig de Bracciano bäfvade vid dessa ord a! Peter Herbin. En inre aning sade horom, att någon fruktansvärd sanning skulle framkomma ur detta orediga kaos. Dagens händelser, denna timma på natten, Peter Herbins hemska ansigte och de blodiga minnen, ban framkallade, allt bidrog att öka hertigens efrivilliga fruktan. Peter Herbin återtog med allvarlig röst: — Jakob Briot var fattig. Kapten Butler ehuru äfven fattig, hade nekat homom Wilhel minas hand; den olyckliga flickan hade endas hört sitt bjertas röst. Tre månader efter si älskares död skänkte hon verlden en son; denn son ... är Herrman Forster, din handsekreter. — Herman! Jakob Briots son! utropade her tigen förskräckt. — Då du hade lemnat Dijon, för att bli all män åklagare i Lyon, återvände Wilhelmin Butler till Wien. Hennes far dog i denna stad . . Hon uppfostrade sin son under namnet Butler ända till den stund, då en händelse, som det e kan intressera dig att veta, tvang henne at skicka denne son till Frankrike, under namn a