Aftonbladet – 11 november 1841, sida 2

ande religiousförvardter att verka på sitt sätt ör spridandet af christig rättfärdighet och sanling, den borgerliga ordningeu oförkränkt? Ja, ri må väl fråga, hvartill tjena de? Liåtom ess äga rentut: de hafva icke sin grund uti den ätta evangeliska andan, förlika sig icke heller ned densamma, de äro endast en ännu icke afkuddad lemning af papismen. Kyrkan behöfver dem icke; ty har hon sanningen på sin sila, så består hon nog ändå, och skulle bäst skydla och försvara sig dem förutan; har hon det cke, så skall bon med alla läroinskränkningar örgäfves förebygga sitt fall. Staten behölver dem . cke; ty denna är icke tjent med ljuraraa munshristaa och hycklare. Men för att, enligt Skrif.ens ord, pröfva allt — och endast genom pröf-! ningen befästar ig tron — måste dess medlemmar! också hafva obehindradt tillträde till och rättighet att pröfva allt. Vill staten hafva medborsare, som lyda Gud mer än menniskor, och lyda Gud i det de lyda menniskor, så får den på intet sätt stänga vägen till Guds thron, eller hämma det fria tankeutbyte, som så väl i relisiösa angelägenheter som alla borgerliga är ett af srundvilkoren för allt lif och all sanning. För forskningens och yttranderättens frihet, men ieke för dess betvingande, må alltså en stat i christlig anda bruka sina vapen. Men, invänder man, är folket moget för en sådan pröfning? Får hvar och en fritt och obebindradt utsprida sina villesatser, hur måste derigenem ej den enfaldige och okunnige förvillas? Om det står hvar oeh em öppet att predika sin otro, hur måste icke härigenom all tro tillintetgöras i grund? Hvar och en vet likväl, svare vi härpå, att en tid funnits, då detta stod hvar ock en öppet. De första christne hade inga hotande lagbud till sitt skydd; försöket att bruka maktspråk skulle ock hafva varit för dem lika fåfångt som löjligt; de måste verkligen bevisa och vederlägga dem, som motsade dem. Ja! huru skulle de icke härmed hafva anselt alit vunnet; men de hade dessutom att strida, ej endast emet allt slags godtyckligt förfarande, smädelse och förföljelse, utan oftast en ännu svårare strid emot föräldrars och anhörigas hot, böner och tårar — oeh likväl förökade sig hopen af dem, som trodde. Så var det äfven med Luther: då han uppträdde emot den påfliga maktens, genom minga århundradens vana häfdvunna anseende, egde han heller ingen borgerlig makt att uppbjuda till sitt försvar, utan hade, då kan motsades, endast samningen af sin sak att vädja till. Och rådfråge vi vår tids hisioria, hvar lyser christendomens ljus klarast? Hvar lågar trosbIfvet varmast? Månne i Spanien och Italien, som helt företrädesvis varit omfattade af påfveväldets och den borgerliga maktens faderliga hägn till skydd mot kätterier? Om Frankrike har ofta blifvit påstådt, att der för närvarande icke finnes någon christendom, ehuru det haft sina inqvisitlionsdomstolar och sin Bartholomeinatt, och ännu i denna stund är hugnadt utaf ett ganska mäktigt och inflytelserikt presterskap. Men att uti Förenta Staterna åter, är den mest oinskränkta vördnad för allt christligt, och den mest oskrymtade aktning och förtreende för presterskapet, oaktadt der ingen statskyrka eger rum, ingen religionskult har att fröjda sig af några företrädesrättigheter och inblandning af borgerlig makt i Isrooch trosstriderna, icke ens kan komma i fråga, ja, oaktadt presterskapet der är beröfvadt all omedelbar inflytelse på de borgerliga äremderna, till och med den dem såsom medborgare tillkommande rättigheten att deltaga i representationen, derom förena sig alla underrättelser. Oaktadt alla biister, som äfven der ega rum, medgifves doek, allmänt, att christendomen der har ett inflytande, hvaraf i närvarande stund intet Europeiskt land till samma grad har att fröjda sig. Hvad kan då vara orsaken härtill? Hörom, hvad en af landets egna söner säger): Der sanningen är lärans enda försvar, der tvingas presterskapet till flitigt studerande och rastlös ifver. De kunna icke komma fram med några egenmäktiga påståenden utan bevisning. De sporras genom den beständiga inflytelsen utifrår att penetrera ända till de minsta omständigheter af de ämnen, som de a!handla. Folket är vandt att fordra skäl, mer icke påståenden, och den predikant, som der vill vara gerna hörd, måste vara väpnad med en kraftig förmåga att bevisa och öfvertyga sam! beredd till att möta inkast. Slutligen, hvad är den närmaste följden ai I borgerliga maktens inblandning i religiösa anlgelägenketer? Hvilken följd har den ifråga I) New England and her Institutions by one of hei Sane oit i Nordamerikas siltliche Zustände vor