ÖFVERSTE DE SURVILLE, ; i AF EUGENE SUE. XIV. SKRÄCKTIDEN. Fullkomligt tillfreds, lamnade hertig de Braceiano Tuilerierna. Han hade ett ögonblick fruktat, att hans hustru eller prinsessan de Montlaur för kejsasaren afslöjat de hemliga planer, till hvilkas utförande ban hade velat använda Jeanne. Men då han påminde sig dennas ädla karakter, fann han straxt huru orätt han hade gjort att tro henne i stånd till en sådan feghet. Hädaneflter förvissad em kejsarens bistånd, tvillade han icke på att han ju genom ihärdighet och, om han kotade sin hustru med att draga sig undan till en af hennes egendomar, skulic kunna förmå hennp2 alt emottaga den befattning vid hofvet, som var, så att säga, grundpelarex för alla hans ärelystnads förslager. Hertigen skulle ännu samma dag få en ny orsak till glädje. Har fick veta af kejsaren, att Raoul hade lem. nat Wien tvertemot de ordres han erhållit och oaktadt det vigtiga uppdrag, för hvilket han der borde uppebålla sig; kejsaren, som trodde dena hastiga tillbakaresa äga sammanhang med dei steg bertiginnan tagtt för vinnande af äktenskapsskilnad, var uppbragt mot öfversten och hade beslutit att vid ankomsten till Paris insätta honom på Vincenne. Allt bidrog att främja hertigens planer och att stilla hans fruktan. Hans själ var för mycket förtorkad af ärelystnad och egoism, att han kunde bysa någon kärlek till sin hustru. Men högmodig och stolt till öfverdrift, bade han känt sig djupt sårad a! att spela rollen af en narr. ) Se Aftonbledet N:ris 254, 952, 253, 254, 255, 256, 257, 253, 259, 260 och 261.