Guds ord, skulle, att man så må säga, tillverkas (konstitueras, definieras), bestämdes uttryckligen, att sällskapet skulle bestå af mon: och qvinnkön, gamla och unga, kända och okända; men vid ru åtalade sammankomst hafva inga okärda förmärkts: och det vore dessutom väl hårdt och orimligt, om vi skulle bli brottslige och plikta mer,, än de, som huggs armar och ben af menniskor, endast derföre, att eti par okände hade kommit och enfaldeligen velat höra på Guds ords förkunnande. Eller skulle åklagaren, som förmodligen trott, att plakatet ännu gällde, velat, att då vi, som vore för hvarandra kände, hörde Guds ord, vi äfven skulle haft utliggare och bevakningsposter, att bortjaga alla okände? Vidare var i Piakatet stadgadt, att, om sammankomsten skulle vara brottslig, den borde ske under förevändning att bruka sin andakt, och enkannerliga gudstjenst; (se ock rubriken i plakatet); men vi hade tvertom bivistat den allmänna gudstjensten, och ingen sådan eförevändning var i fråga: nej, vi bådo icke ens någor komma, och vi kunde aldrig rimligtvis sägas bafva ahållit, (tillställt, eller förehaft något, som Jiknat tillställning, i afseende å) dessa nu åtalade, vare sig lofliga eller olefliga sammankomster Vidare beskrifves, att berörde cenkannerliga gudstjenst, förrättades med de vanliga sönech helgedagars texters predikanoch utläggande, böners och nya bönesätts förklarandes. Hur har åklagaren, som trott plakatet ännu gälla, velat fulltyga, att alta dessa omständigheter (corpus delicti) vid ifrågavarande sammankomster inträffat; men om icke all: inträffat, så är, äfven af rättegångsbalkens 23 kap 3 8 2 punkten, och 4 kap. 44 8, jemförda med hvad i öfrigt finnes i plakatet anfördt såsom grunda för ifrågavarande förbud, uppenbart, att de nu åta lade sammankomsterne, emedan deras brottslighe icke af. naturlig eller Guds lag kunnat inses, icke varit straffbare efter nämnda plakat. Vi hafve och aldrig förr, än kronolänsmannen N. N. på ett högs! olämpligt sätt det påstod, anat, att sådane sammankomster i kristliga land någonsin varit förbjudne och vi kunne ej neka, att vi blefvo både bestörte ech upprörde, då kronolänsmannen besökte oss, såsom hade vi varit eller hyst brottslingar. Det kunde ej verka godt, att vi, för en gudaktighetsöfning hemsöktes af kronobetjening, hotades med grofva böter, sågo åtgärder, som antydde häktning, och börde omtalas — — — — — handklofvar! — — — — (Den predikande afsvimmade af förskräckelse. St RIVNVSRTETE SANNE TES CORE VINES SBI SOC SES