erhålla din frihet, om det ej vore för att före na dig med en person, som du länge har älskat — Det är sannt, min tant, sade Jeanne me lugn, men försvagad röst: nu måste jag afst från detta hopp, och jag afstår derifrån. — Du lider förfärligt... Olyckliga barn, sad prinsessan de Montlaur, utan att uppehålla si vid hvad Jeannes yttrande kunde innebära oför klarligt (ör henne; med tårdränkta ögon fattad hon ömt sin nieces hand och tryekte den i sina — Jag... nej, nej, min tant; jag lider ick mer... Man lider endast af tviflet... Blot dödsångsten är smärtsam. — I hvilken ton du säger dettal... Du för skräcker mig, Jeanne. — Ni misstar er, min tant, jag är lugn. Ni inser jag klart hvilken framtid väntar mig.. Ett konvulsiviskt löje sväfvade på kennes läp par; hon tillade: att hädanefter lefva tilsam mans med hertigen ... vara hans förtrogna .. att vexla med henom mina doldaste tankar!.. — Men som jag sagt, Jeanne, du förskräcke mig... utropade prinsessan i det hon reste sis upp till hälften och fattade sin nigces hand, son denna räckte henne machinlikt och fortfor me förvirradt utseende: — Att tjena till verktyg för hans ärelystna -.. hans förräderi... att dela med honom fruk ten af bådas vår trolöshet... Ha! ha! hal.. denna framid är mig värdig... Det är jus den framtid jag bade drömt mig. Prinsessans oro nådde sin höjd, då hon hörd Jeannes hemska skratt; hon sökte återkalla hen ne till sig sjelf, slösade de ömmaste smekningar p