OM RELIGIONSFRIHETEN I SVERIGE. Nedasstående under denna rubrik insända artikel har synts oss i närvarande ögenblick väl förtjent af allmänhetens uppmärksamhet. Den angår väl hufvudsakligen den speciela frågan huruvida enskilda sammankemster i och för andaktsöfningar enligt gällande lag och författningar kunna anses fördömliga; men författaren har i och för bevisningen i detta ämne lemnat en ganska intressant öfversigt af det, som i thy fall blifvit utfärdadt och enligt lagstiftarnes vid flere serskilda tillfällen framlagda åsigter och metiver bör tjena till efterrättelse, och i det afseendet är artikeln ganska Järorik och värd att behjertas af hvem som helst. Den lyder som följer: Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet. Semrmartiden 1838 kom, från ett Län till ett annit i Södra delem af Sverige, en mycket fattig och, om Insändaren rätt minnes, blind person, hvilken i ätsuilliga bondgårdar böll aftonbön och i sammanhang dermed utdelade förmaningar, särdeles mot då der gängse förbrytelser. Detta föramledde folktsamlipgar och väckte uppmärksamhet hos presterskapet, som ansåg sig böra hirdra samlingarna, hvilket ock, förmodligen på kyrkoherdens begäran, krenpoläns mannen på ett mindre lämpligt sätt gjorde. Som de