ÖFVERSTE DE SURVILLE. ) AF EUGENE SUE. XI. BETRAKTELSER. Förgäfves skulle man försöka beskrifva, med hvilken grym ängslan hertiginnan de Bracciano väntade sin tants återkomst. Den olyckliga förutsåg nu hvilka efantliga svårigheter hom hade att besegra, för att kunna förmå sin man till skilsmessa. Tiden skyndade, Herrman kunde dö. Hertigen hade afslöjat sig sjelf så troget, ati hon nu mera endast kunde hoppas på kejsarens allsmäktiga vilja. En timma hade förflutit, sedan hennes tant begilvit sig af; än tolkade hon väl hennes långa samtal med Napoleon; än såg hon deri ett olycksbådande förebud. Hvart ögonblick steg hon upp ur sin länstol, för att gå till fönstret; Vid hvart åkdon, som körde förbi den öppna porten till hotellet, darrade hon ofrivilligt. Hastigt hördes en häst i starkt traf komma ir på gården. Jeanne skyndade till fönstret och såg en lakej i kejserligt livre tala till portvakten. Portvakten skyndade ut ur sin loge och styrde sina steg mot förstugan. I sin feber-aktiga otålighet, ringde hertiginnan på en af sina kammarjungfrur. ) Se Aftonbladet N:ris 9254, 93592; 253, 954, 255 256, 257, 258, 259 och 260.