Aftonbladet – 9 november 1841, sida 4

mm — Unander den tid Jemtland eeh Herjeådalen sörde till Wosterrorrlands lån företog en dess Landssäfdier, åtföljd Af Lendssekroteraren, sig em resa till se mera eflägsna sockrmarne. Lapdssekreteraren re:;te dagen förut fergatt betinga logis och hästar för Landskäfdingen, hvilket var så mycket nädvärdigare som efter dem föga besökta väg de fore, den tider sj några gästeifveregårdar vero inrättade. Dålardssekreteraren kom till läagmannen i R.... socken tillfogades ban efter respass, kvilket han ej medkade, uten afvisade lånsxanecn temligen strängt med den erinran, att han inom länet ej behöfde pass, så myckat midre sem lamedshöfdingen sjelf kom efter. Länsmanren gof sig dock icke, uter påsted, att då den resarde ej hade pass eller annat sem utvisade krem han var, och ham icke var i ortem känd. återstod bono ej aznat äm förpessa och återskicka der resomde till Londsköfdingo erabstet i Mernösand. Att landskböfeingen skulls komma efter trodde ej ellor sex tvifvelsktige läesresnner, då ej först erhållits undsrrättslsa derom. Mam ni måtte väl kunna 86 på mina kläder och mist ekipage att jeg ejär mågen laBdstrykare., invände lamdssekroteraren. Bor ödmjukast om förlitelsen, svarade lämsmarnan, her nog kört emtaiss landstrykare, som förskaffat sig både em vacker kledming ech em blank sckäs,. — Ingenting kje!pte att öfvertyga länsmannen, utam under bevakning af tvänne börder, sem hade honliga erder att fersas sakta, förpassades och återsämdes landssekreteraren till Hernösand, ehuru transpertes appkärde då khan sen andra dagen sammanträffade rssd lardsböfdingen. Då lendsaekreteraren fördes från lärsmannens gård utrepedo ham i vrede: ni ar icke väserne i för vockert skick och derföre skall ni komma stt få veta hvem Bi stungit hafver.v Genast derefter utred länsrmannen och uppbidade i alla närbelägna bar könderna att mangrant under B instundande matten grusföra och iordnines ställa Ett dygn gerefter anlände landshöfdisgen, åtföljd af lendsaekreteraren, tilllänsmannen, hvilken sket vördnesdsfullt mettog dem båda utan att likgöre någen ursäkt för sitt föregående beteende ot landssekrstereren, Allvarsemt tilltalade landslängemennen sålunda: För det ni kar förorsakat mig uppebåll på min resa ech åtarsänd: etcraren, som ej var försedd med respass, å förklerar jig eder — —— min tacksamhet, ty ni har föjt lagarnes föreskrift och gjort er skyldighet, hvarjerate ni förtienar beröm för det goda skick, bvari vägarne i edert distrikt befinna sig. (Alf. och Sk.)