Aftonbladet – 8 november 1841, sida 3

nade åldern, och då skall ni med nöje trycka den hand, som en upprigtig och bepröfvad vän räcker er för att bistå er att genomvandra en lång och stilla ålderdom. Oaktadt hertigens ansigte visade det vanliga uttrycket af sträfhet och ironi, syntes han ändå upprörd, medan han uttalade det föregående. Jeanne, sem var betagen al förvåning och smärta, ty det tillfälle hon hoppats finna, hade undsluppit henne, kunde ej afbålla sig ifrån att säga till sin man: — Detta språk, min hertig... — Ötfverraskar er... icke så?... Men min Gud! Ni är ju så omringad, och jag är sjell så sysselsatt, att jag knappt har tid att tala med er emellanåt ... Och sedan skulle jag frukta att göra mig hatad, om jag besvärade er mer än jag gör... Jag sätter för högt värde på er tillgifvenhet... Jag bygger så många luftslott, alltid för våra gamla dagar; ty det är vid denna epok jag vill vinna er, till hvad pris sem helst, sade hertigen småleende. Och han tog sin hustrus häpnad för ett tyst bifall och fortfor vidare: — Hvad som dessutom gör mig så djerf i dag är att jag skall tala med er om den der öfverhkofmästarinne-befattningen ... Oss emellan, så anser jag ert antagande deraf högst vigtigt, mindre för det närvarande än för framtiden .... Och jag upprepar än en gång, det är isynnerhel på kommande dagar min blick är rigtad, emedan jag måste dela dem med er... Hvad jag har att säga er, är en djup hemlighet, tillade hertigen i det han sänkte rösten: Just vid detta laget råder kejsaren öfver verlden. Hans makt har nått sin höjd. Han förmäler sig med dottren af en stor monark... men äfven den högsta jordiska lycka är vansklig... Hvem vet om ej hans stjerna en dag skall blekna ... hvem vet om ej nutidens allsmäktige besegrare en dag skall förrådas af krigslyckan, af hvilken han kanhända begär för mycket?.... I detta fall... (man måste vara beredd på allt) skall det infly