Aftonbladet – 6 november 1841, sida 2

orefvinnan Bridou kanske? Dessa sköna damer ha också fått en dråpelig uppfostran; och en uppfostran å Ia Jean-Jacques på köpet, hvilket var ganska lätt, emedan deras far var lakej hos herr de Girardin dErmenonville, som bemötte den stackars Rousseau på ett så gästfritt och byggligt sält. — Nej, min tant, jag är icke svartsjuk på dessa damer, sade Jeanne, suckande öfver sin tants elaka tunga. Jag är nog blygsam, att ingenting afundas dem. å : — Hör på, mitt barn, jag är icke nöjd med detta svar; någonting fattas dig, och jag måste veta hvad det är; dessutom är det i dag en af mina trätodagar, för hvilka den stackars marskalken Richelieu alltid var så förskräckt. oo — N3, men lilla tant, sade hertiginnan: hvarföre är det då i dag en af era trätodagar? — Hvarföre, hvarföre, sade prinsessan, som ett ögonblick glömde ändamålet med sitt: besök; jo emedan oförskämdhet och plumphet alltid för;treta mig, och jag hade i morse mycket skälatt att bli förtretad. ; — I går bade mia homme daffaires sagt mig, iatt ett besök borde göras hos en herr Bernard, jägare af de skogar, som ligga utmed våra, för att köpa åter två hundra tunnland, som hade tillhört oss förr... Nu borde jag, sade lagkaren, helsa på denna hefre, som envisades att få iträffa mig och sem hade för vigtiga sysselsältningar att komma till mig; jag samtyckte således att fara till herr Bernard, helst jag tyckt mig böra underkasta mig detta, för att en dag ikunna lemna er den vackra Ancenisskogen, i ifullstärdigt och oskiftadt skick. 1 — Min tant, sade Jeanne i sorgsen och före iprående ton. Sr Nå, hvad vi! du kära bara? du känner ju min ambition, 3: z den... Jag beslu jar mig till att fara, och finner mig redan pi vägen till den der bankiern, som var millionär,