Aftonbladet – 5 november 1841, sida 3

säga dig, att för mera säkerhets skull, får di intet annat ljus än det som den gode Guden be står oss. År du färdig? — Jag går ända till femtusen napoleoner och jag ger mitt hedersord på, att tiga med all det här. Peter Herbin ryckte på axlarne och sade til Boisseau: — Vill du följa med godvilligt? — J ären fega uslingar!... Må göra! Jag öljer er, sade Anacharsis, då han nu såg alll hopp förloradt. Peter Herbin tog ljuset, öppnade dörrn til ett slags mindre kabinett, beläget på ema sidar om Herrmans alkov. På väsgarne till detta ka: binett voro klädhängare, hvarpå hängde kläder Peter Herbin rörde utan tvifvel vid ett dold! lås, ty hvad man kunde tagit för en mur, öppnades som en bred dörr;! och man såg nu en liten kammare, temligen väl möblerad, endast upplyst af ett litet fönster, med galler för och så högt upp, att man ej kunde räcka dit, om man också satte på sängen den enda stol, som fanns i rummet, och klefve upp derpå. — Du ser nu, sade Peter Herbin till Anacharsis, som med varsamhet inträdde i detts gömställe. du ser, att du ej kommer att bl alltför illa logerad; men eld måste du vara förutan... för försigtighets skull. Du har alltic den utvägen att ligga till sängs. — Ni ha då intet medlidande? ... sade den olycklige Anacharsis. — Intet medlidande? svarade Peter Herbin ironiskt; kan du säga det? Vid hvad tid vil