Aftonbladet – 5 november 1841, sida 2

huv ee near Rd dylikt missöde halva träffat bemälde fartyg. EN INDRAGEN TIDNINGSARTIKEL. För några postdagar sedan omtaltes, att ett nummer af tidningen Fedrelandet, som utgifves i Köpenhamn, blifvit instäldt, i anledning af en artikel, kallad reaktionen, som ansågs af ömtålig beskaffenhet. Red. af Aftonbladet har sedermera fått sig i bref tillsändt ett Danskt manuskript, som påstås utgöra en afskrift af ifrågavarande artikel, och vi meddela här en öfversättning deraf, både derföre, att artikeln är med en utmärkt talang författad samt tillika lemnar en allmän öfversigt af den närvarande politiska ställningen i Europa, och emedan den, förutsatt att den inhiberade artikeln i Fedrelandet varit lika lydande, lemnar ett begrepp om den ömtålighet, som för närvarande råder i grannriket, i afseende på yttranderätten. Den lyder som följer: REAKTIONEN. Reaktionen triumferar öfverallt. Den rika, stolta, herrsklystna och väl disciplinerade Toryklungan har under sin kloka Cunctators anförande tillvällat sig Englands mäktiga spira. Toryernes och penaingemännens förkläde, mannen från Gent (Guizot), stödd på kronans djupa sympati, pärskammarens blinda lydnad och en väl dresserad majoritet af de Deputerade, har rotfästat sig i herredömet öfver kontinentens största makt. Ryssland är ständigt Ryssland, och nu Polen med; och Metternich är ämnu alltid Österrike. Konungen af Preussen skrifver Amen under den Rysk-Preussiska alliansens monument i Kalisch. England, Frankrike, Ryssland, Österrike och Preussen utgöra ännu beständigt hela Europa — och i Europa segrar reaktionen öfveralit. Och nu hos oss?) (i Danmark). Kunug Christian från Norge och Prins Christian från Neapel har blifvit Christian den åttonde af Danmark. En krona har i alla tider haft stor inflytelse på dens åsigter, som bär henne, och det hör till de stora sällsyntheterna i lifvet, att ungdomens rena enthusiasm brinner oförsvagad och ofördunklad i samma bröst vid en framskriden ålder. Christian den åttonde vill icke ställa sig i spetsem för den nya tidens nya verk; han vill fortsätta sin förevigade företrädares regering, och har till och med behållit samma män, af hvilka denna bestod: — i ordets högre betydelse är det ännu Fredrik den Sjette, som regerar i Danmark. Och hvilken Fredrik den Sjette? icke den medige yngling, som villigt slöt sig till Bernstorffs reformplaner, utan den af ålder och olycka nedböjde gubben, på hvars gamla dagar de principer och de män åter dykade upp, hvilka hans ungdom besegrade. Guldberg besegrade Struensee, och Bernstorff besegrade Guldberg — den gamle Guldberg lefver ännu i denna dag. Men folket? Det jublade då Guldberg segrade, och det torkade sina ögom, då det hade begråtit Bernstorffs död; det var förtvifladt, då Norge slets ifrån det, och drog Fredrik den Sjettes vagn, då han kom hem från Wien. Det sjöng frihets-hymner då det trodde, att Christian den åttende ville skänka det frihetens lifsapple; det åt sin gröt och lade sig att sofva, då det icke fick något äpple. Också hos oss har reaktionen segrat. Men hafven J icke nyss hört det: också Guldberg segrade och blef dock besegrad. Eller är det kanske första gången, som männen från Gent ) hafva haft makten i Frankrike? Eller — dock vi vilje icke hitsätta något, som kunde gifva JustitieRådet Reiersen (polismästaren i Köpenhamn, som tillika har ett slags Hofkanslersinseende öfver tidningarna och vid förekommande anledningar kan för tillfället inhibera ett utkommande nummer deraf, tills Danska Cancelliets derom får yttra sig) ens dem minsta anledning att blanda sig i saken med plakatet af år 4840 eller hvilket annat plakat eller paragraf som helst i vår menlösa tryckfrihets-lag. Vi vilje tala i dem största möjliga allmänlighet, och endast erinra våra läsare em, huruledes i historien, likasom i naturen, allt går i eviga våger: upp och ned, ned och upp; vid den låga bädd, vid bokens topp. ) Nuvarande premier-ministern i Frankrike, Hr Guizot, får ofta uppbära de bittraste förebråelser för det han, efter Napoleons återkomst från Elba, stämplade till Bourbonernes återinförande och i Gent utgaf en tidning, upp