Aftonbladet – 5 november 1841, sida 2

(Insändt.) — För liten uppmärksamhet har, som mig synes, blifvit lemnad åt en af oss alla både aktad och älskad klass af unga medborgare, då de frisinnade tidningarne nästan helt ech hållet inställt allt omdöme om den bekanta handligen af Stockhelms nation vid Upsala univertitet att icke allmänt votera ja till prepositionen om H. H. Erkebiskopens invoterande till hedecsledamot i bemälde nation. Denna handling har i tidningarne af motsatt färg blifvit belagd med högst omilda ech högst fjeskiga omdömen. Omildheter har gått derhän, att man påstått det Stockholms nation genom sin vägran af ett behöfligt antal ja för H. H. Erkeskopens inträde satt en skamfläck, på sig, och fjesket har tydligen låtit förstå, att den der vägran kunnat få den påföljden, att Stockholms nation skulle blifvit alldeles upplöst, och, som det heter, utplånad från sjelfständiga nationers antal. När dylika omdömen fällas om mogna, effentliga män, kunna de ofta rätt väl passera obemärkta af den offentliga diskussionen, emedan sådana män böra äga den bekantskap med allmännma tänkesättet och den stadga i grundsatser, att de ej i hvarje specielt fall hafva behof att höra hvad allmänheten tänker om de omdömen, för hvilka deras handlingar blifvit ett föremål. Men annorlunda förhåller det sig då frågan är om unga, ännu oerfarna och ohärdade medborgare. När de någen gång offentligen framträda, så både vilja och böra de bestämdt få veta hvad allmänheten tänker om deras handlingssätt. Deras nyfikenket i detta fall är blott en yttring af samma, ungdemen tillhörande, lyckliga vettgirighet, förutan hvilken intet samlande af kunskaper vore möjligt, och redan den innefattar således en anvisning för en och hvar, som kan tillfredsställa densamma, att i detta, så väl som andra fall, gå vettgirigketen till möte och svara på frågan. Underlåter man att följa denna anvisning, så händer det, att urgdomen blir missmodig och likgiltig för det offeutliga lif, hvartill den är kallad; det händer eck, att den förfaller till tvifvelsmål om, och känslolöshet för det rätta i hvar sak, eller att den låter intala sig att det, som verkligen var rätt, icke är det, och att der framdeles bör följa helt andra grundsatser för sitt handlingssätt. Det sednaste, sem är den värsta effekten af allmänhetens liknöjdhet, inträffar dock ganska lätt, emedan ungdemen, som vill komma till visshet i allting, icke gerna stannar, utan lätteligen, då försvaret för hans första tanka synes af alla öfvergifvas, förklarar sig för en motsatt, som länge och utan gensägelse förfäktas. Det vore alliså hvarken rättvist eller klokt, att låta de goda, tidningarne förfara efter godtycke med de unga medlemmarna af Stockholms nation i Upsala; de höra ju till våra vänner, våra barn, våra bröder, våra elever, vår framtid, och vi kunne icke prisgilva deras handlingssätt åt Saralarens skamlöshet och andra ultrablads, som med honom göra korus. Låt oss derföre undersöka hur saker, med förbiseende af alla partiåsigter, bör bedömas. Man föreslog Steckhelms nation, att invälja H. H. Erkebiskopea till hedersledamot; nationen har bäröfver voterat, samt veterat flera nej än ja, och deri, menar man, låg felet och skamfläckenp. Här äro nu tvenne saker att betrakta; den ena, huruvida någonting skändeligt låg i sjelfva den omständigheten, att en votering anställes till inväljande af hedersledamöter, och der andra, huravida den studerande ungdomens RSNOSEVSESRESPRNR SERNER SKENET SETT OSUNA rr — — — — AA An ÅA 2 8 Ja, sn Åh -