Aftonbladet – 4 november 1841, sida 3

I BLANDADA ÄNENEN. I MÄRKVÄRDIG TILLDRAGELSE I SYRA. Under mitt sista visande i Syra, yttrar sig c korrespondent i Augsb. Allg. Zeitung, berättade för mig följande karakteristiska tilldragelse ifrå början af förlidet år, hvilken för sina egenheter hi kan förtjena ett rum. En turkisk handelsbrigt tillhörig stordignitärerne af det Osmanniska rike Hafis och Ahmed, hvilka begagnade densamma fö åtskilliga handelsspekulationer, hade nemligen ifrå Livorno anländt till hamnen i Syra och der kasts ankar. Hafis, den förre af de begge pascharnq var, som bekant är, öfverbefälhäfvare öfver den tur kiska hären vid Nisib och hade genom nederlagc derstädes vunnit en bedröflig ryktbarhet. Ahmed storamiralen för der turkiska flottan, hade för nå gra månader sedan till Mehemed Ali öfverlemna densamma, och befann sig i Alexandria. Nu upp stod den frågan: till hvilken skulle briggen öfver leranas af dessa begge partier, som nu stodo fient ligt mot hvarandra; skulie den gå till Konstantinopel till den olycklige, men trogna Hafis, eller till Alexan dria, till förrädaren Ahmed? — Kaptenen på fartyget en välvillig muselman, var på Hz: fis sida. Några blant hans manskap voro deremot på Ahmeds, hvilken för bevakande af sina affårer, hitsindt en eger kommissionär. Då denne likväl befann sig i ka. rantän, var hans verksamhet för tillfållet ganske inskränkt. Han hade derföre förstått att intresscr: för saken ett grekiskt handelshus i Syra, hvilke på sin sida gjorde allt, för att frambringa en för Ahmed lycklig vänning. Kommurikationen mellan karantänen, hamnen och briggen var högst liflig. Flere dagar såg man barker med underhandlare ro fram och åter, och snart var det icke någon hemlighet, att hela manskapet på briggen var vunnet för Ahmed, med undantag af kaptenen, mot hvars redlighet alla öfvertalningsoch korruptionsmenövrer strandat. Då motpartiet öfvertygat sig om fruktlösheten af alla sina bemödanden på den vägen, försökte det genom en annan list komma till det önskade målet. Kunde man brizga det derhän, att aflägsna kaptenen från fartyget, så var den största svårigheten undanröjd. Under förevänning att träffa en vänlig öfverenskommelso inbjöds han derföre hos den egyptiske kommissionären till ett samtal, hvilken inbjudning han beredvilligt antog, icke anande att något ondt låg derunder. Beledsakad af en praktikvakt:re, infann han sig i karanlänsbyggringens samtalsrum, der kommissionären, rökande sin tschibuk och likaledes åtföljd ar en tarantänsvaktmästare, redan våntade henom. De nedsatte sig på något afstånd från hvarandra, och hade någon stund vänskapligt samtalat om saken, lå kommissionären, som nyss stoppat sin pipa och örnöjd blåste de aromatiska åpgorna ifrån sig, rågade om icke kaptenen äfven ville stoppa; deremtce utsträckte han sin tobakspung, och då kaptenen! ;enom en bifallande åtbörd gaf sin önskan tillkänna, sastade han densamma till honom. Men knappt hade len olycklige kaptenen vidrört den, förrän prektik-! raktaren sprang till och förklarade, att han befann ig i karantäir, då han vidrört ett för smitta missärkt föremål. Helt förbluffad och i början icke ,egripande hvaroin det handlade, blef kaptenen siut-? igen öfvertygad, att han genom en öfverlagd plan Nlifvit öfverlistad af kommissionären. Han fogads ig derföre i det oundvikliga ödet och byste nu föga? opp att mera beträda plankorna af sitt fartyg. : Uader dessa brydsamma förhållanden åtog sig en; kicklig grekisk advokat bans sak och ef honem det: ådet, alt lita taga styret af sitt fertyg och fordra: RTR TE no rn rn TESTEN ZE OE S E