ÖFVERSTE DE SURVILLF. ) AF EUGENE SUE. VII WILHELMINA BUTLER. Anacharsis Boisseau hade antagit Raouls tillbud. Han bodde i den sednares lilla bötel, på Victoire-gatan, i väntan på att sjelf kunna köpa sig ett hus, som passade honom. En natt väcktes han hastigt af sin kammartjenare, som underrättade honom, alt en kurir samma ögonblick kommit från Wien cech medförde ett myckst angeläget bref från öfversten. Kuriren hade erhållit befallning att iakttaga största skyndsamhet: han skulle anmäla sig hos Boisseau vid hvilken timma som heldst på natten. — Ah, för fan! sade Anacharsis och gnuggade ögonen. Hvad är klockan? — Två på morgonen, herre. — Och kuriren, hvar är den? — I matsalen, herre, der Glapisson tändt på en brasa åt honom, ty han är alldeles genomvåt af snö. — Det der oroar mig; bvad kan väl ha händt Raoul? sade Anscharsis, i det han tog på sig sin morgonrock, I matsalen fann han kuriren, stående framför en stor eldbrasa, i sällskap med Giapisson, som slog i vin åt honom. Det var med möda man kunde urskilja g210nerna och färgen på denne mans livr; men hans joviala och oförskräckta anletsdrag buro ej minsta spår af trötthet. Då han såg Boisseau, satte han ifrån sig glaset, som han höll på att föra till sina läppar, helsade vördnadsfullt på Anacharsis och lemnade honom Raouls href, — Örfversten är väl ieke sjuk? sade Anacharsis, ) Se Aftonbladet N:ris 254, 252, 253, 254 och 255.