Aftonbladet – 4 november 1841, sida 1

Den nuvarande regeringen har, hvarken till följe af omständigheterna eller sina ledamöters karakter, varit istånd att vidröra denna sträng. men hon begagnade försigtigt andra för hennes lynne mera passande medel, och Vendees fredliga eröfring var alldeles icke oskiekligt tillställd. En Stofflets och Laroechejaquelins hemort var, ända till helt nyligen, ett otillgängligt land; vägarne, som största delen af året knappt kunde begagnas i anseende till den djupa gyttjan, syntes mer bestämda för det lilla kriget, än för der fredliga kommunikationen, och välmågans och industriens utveckling försvårades härigenom utomordentligt. Restaurationen, som stod i så mycken förbindelse hos Vendee, men föga hade att frukta detsamma, var mera betänkt på at! uppresa statyer åt heroerne i dess trognaste provins, än att göra någonting väsendtligt för dess trefaad och upphjelpande. Juli-regeringen deremot använde betydliga summer för detta ändamål, oeh af de hundra millioner, som för åtta år sedan beviljades till allmänna arbeten, erhöll det rojalistiska vestern mer än tredjedeler. Dymedelst har nu väglängder blifvit farbara, genom hvilka en fotgångare eller lastdragare förut med möda kunde draga sig fram. Utförseln af en mängd landets predukter lättades och gjordes mindre dyr; rikedomen ökades således naturligtvis; många nya byggnader uppstedo, och hittills med vilda snår betäckta landssträckor odlades, hvarigenom nejderma visserligen blefvo mindre målningsbara och originella, men landet blef fruktbarare; konstgjorda bäckar anlades att vattna de talrika ängarne, skolor stiftades i hvarje kommyn, ehuru hittills icke med serdeles framgång, med ett ord provinsen förkofrades betydligt i hvarje hänseende. En sådan förändring i det materiella tillståndet kunde också ieke bli utan verkan på det politiska; detta var ett slags amnesti, som visserligen icke omstämmer sinnena, men måste synas vältalig för intressena. Man bibehåller väl gerna sina äldre meningar, men man vill likväl icke endast af tillgifvenhet för personer sätta på spel de vunna fördelarne och det tilltagande välståndet. Man skulle väl med fröjderop heisa liljornas triumf, men att uppoffra sig för dem, har man till en början ingen lust. Derjemte bör man erinra, att detta folks religiösa känslor, som rTrevolutioms-männen så eklokt och så lättsinnigt kränkte, funne skydd oeh aktning hos den nuvarande styrelsen. Den republikanska regeringsformen föreföll Vendeerne; mindre motbjudande, ty en ganska fri, nästan demokratisk, anda åtföljde fordom deras tillgifvenhet för sin öfverhet, eeh lifegenskapen hade aldrig slagit djupa rötter hos dem; men de vidhålla nitiskt sina fäders tro; ett högt krusifix pryder ovilkorligt ingången till hvarje församling, och i deras insurrektionsstrider var repet: Lefve konungen! Lefve drottningen och vår höge herre, påfven lr deras karakteristiska fältrop.