Aftonbladet – 4 november 1841, sida 1

VÄRNDEZ NU FÖR TIDEN. (Utdrag ur ett bref från Vende: af d. 1 Okt.) Det onda som hemsöker det öfriga Frankrike, kännes föga till härstädes, och i de häckar, bakom hvilka öfvade Chouan-skyltar fordom lågo, grasserar nu endast den fuktiga och kalla höstvinden; blett den fredliga jägarens bössa väcker tid efter annan det fordom af guerrillornes gevär i ständigt vakande hållna ekot, oeh uxrder det stormklockan ringer i Juste-milieuss hufvudsäten, Bordeaux och Macon, lyftes i det legetimistiska Vendee ingen hand till en fienilig rörelse. Jag säger: det legitimistiska Vendee, ty i trets af det nuvarande Jugnet, äre sympathierna för det störtade konungahuset aldeles icke utslocknade här i lardet. Berättelser af fåderne, hvilka så modigt väpnade sig för thron och altare och så ståndaktigt kämpade för den, lefva ännu och väcka deltagande i deras sörers minne, och ännu mer i döttrarnas, ty det ser ut, som om legitimitetens grundsats och mediidandet med den fallna storheten är starkare i qvinnornas hjertan än i männernes, för politiska beräkningar tillsängligare, bröst. De stora godsägarena i landet luta för det mesta åt samma sida och den traditionella aktningen för personer af börd och rang är ännu föga rubbad i denna aflägsna de! af Frankrike; gedsägaren är ännu på visst sätt godsherre och det lägre folket antager ännu de högre ståndens sätt att vara och tänka såsom lära eeh föreskrift. Mången större villa är ännu, såsom fordomdags, försedd med grafvar och vindbro, byggd från en höjd, hvarifrån der erbjuder sina innevånare och deras gäster, en fri utsigt öfver det nedanomkring liggande landets grönskande rikedom och yppiga vegetation samt påminner, i mer än ett drag, om medeltidens borgar. Den allmänna jagträtterns härjningar mildras här genom ärfda plägseder; till tidsfördrif för den förnäma stadsben, som för detta ändamål kommer ut på sina gods, skonar landtmannen villebrådet. Man hör således här icke klagas öfver större tillgång på skyttar än djur att skjuta, och jagten, hvilken i det öfriga Frankrike är lika så otacksam som besvärlig, är deremot i Vendåe äavu temligen nöjsam och indrägtig. För all göra den ännu intressantare, taga orlens adeliga fruar den lifligaste del i detta äkta manliga tidsfördrifs alla fröjder och besvärligheter; djerfva ryttarinner, sätta de sig upp på höga hästar, lika de Engelska Hunters, som uppfödas i lamdet, spränga öfver häekar och grafvar, grindar ech stenar; utan fruktan för vattnet och dess djup, simma de från ena stranden af Sevrefloden till den aadra och flyga sedan i svindlande galopp vidare, amtingen för att torka sig eller endast af öfvermod Om hästens bukgjord råkar lossna genom den hastiga farten, halka da skiekligt ned öfver länder, ordna, så hastigt som möjligt, den i oordning bragta, icke alltid särdeles prydliga, jagtdrägten, och så bär det åter al efter räfven eller vildsvinet. Sådana amazoner äro ett ytterligare trollmedel, att fästa folkets hbjertan vid de gamla slägterna, ty häri likna Vendeerna alla Fransoser: dena som intar deras fantasi, han äger deras kärlek, den som försummar fartasien, honom bli de aldrig tillgifna Denna verkan skola de fina markisinnorna : Faubourg St. Germain aldrig åstadkomma, hurt mycken möda de än må göra sig att öfva sir bortskämda talorgan i den Veiudeeska arrendatorns munart. RR